Det stora, omöjliga huset

Det anses tydligen (och tydligen med viss rätt) att Stockholm behöver ett nytt operahus. Dagens Nyheter har kikat närmare på för- och motargumenten samt på några av tillskyndarna och belackarna av ett framtida nytt operahus i huvudstaden.

Det verkar av artikeln att döma som om en ny operakloss i Stockholm är något vi får vänta ganska länge på och något som skulle kunna sätta ganska rejäla ekonomiska fotklampar på det redan existerande operahuset, försåvitt det inte dyker upp en mecenat av dansk magnitud och skapar en svensk version av Operaen på Holmen.

Det kanske även skulle behövas en konstnärlig uppfräschning på den offentliga stockholmska musikteaterscenen. För hur kan det egentligen komma sig att vår huvudstad är den enda större dito i vårt land där det inte finns en offentligt finansierad scen som under längre tid haft modern musikteater på programmet? (OK, Stockholms Stadsteater finns, men till skillnad från GöteborgsOperan och Malmö Opera och Musikteater har denna även till uppgift att spela talteater.) Varför försöker inte Kungliga Operan bli en östlig motvikt till sin omfångsrikare lillasyster i Göteborg med både opera, balett och musikal på programmet? Detta skulle vitalisera både Stockholms privatteaterdominerade och Sveriges i någon mån somnambulerande musikteaterklimat väsentligt.

Eller är det enklare att tjura över att man inte har det hus man skulle vilja ha än att utnyttja det hus man har till fullo?

blog comments powered by Disqus