På sin blogg på Moderata samlingspartiets hemsida skriver deras skolpolitiske talesman Sten Tolgfors om Ekeskolan. (Tyvärr är bloggen i fråga inte försedd med permalänkar – läs inlägget med rubriken “Magnus och regeringen”.)
Tolgfors refererar i sitt blogginlägg ett besök han gjort vid den numera nedlagda skolan för personer med synskada samt ytterligare funktionshinder. Hans entusiasm inför de flerfunktionshindrade elevernas duktighet vet nästan inga gränser. Och så hade den socialdemokratiska regeringen mage att stänga den skola där så många elever kunde få sig till del den kompetens som så uppenbart saknades i deras hemmiljö. Skäms på sig, patron Persson!
Det här med integration av funktionshindrade elever är ett känsligt ämne, men jag ger mig ändå in i ormboet och försöker reda ut min egen ståndpunkt i ärendet. Det är helt riktigt som Tolgfors implicit påpekar att det kan vara vettigt att instifta kompetens- och resurscentra för att stötta elever med olika typer av funktionshinder,i det här fallet synskador tillsammans med ytterligare funktionshinder. Vad Tolgfors emellertid inte klargör i sin korta, tydligt valrörelsefärgade text, där han flaggar för Ekeskolans omedelbara öppnande vid ett borgerligt maktövertagande efter valet den 17 september, är varför Ekeskolan måste bedrivas såsom en specialskola – i praktiken ett internat – för en särskild grupp funktionshindrade och inte som ett stöd för dessa personer i deras respektive hemmiljöer, möjligen i Specialpedagogiska institutets regi.
Varför ska funktionshindrade segregeras i ett samhälle som i så många andra frågor väljer att, med varierande grad av framgång, till varje pris integrera människor? Vad är det som gör en internatlösning så attraktiv? Är det enkelheten i att ha alla problematiska element bekvämt samlade under ett och samma tak? Eller är det rädslan för det besvär en integrerad lösning skulle kunna ställa till med? För inte kan väl Tolgfors på allvar mena att en lösning där unga människor – barn – ska lämna sina hem och familjer för att leva i en internatmiljö under flera år enbart för att kommunerna inte vet hur de ska hantera de problem som uppstår i samband med dessa barns funktionshinder är att föredra framför ett system där barnen får växa upp tillsamans med sina familjer, stöttade utifrån om så behövs av personer med den eventuellt falerande kompetensen?
Ekeskolan, eller vilken annan resursinstans för funktionshindrade som helst, får gärna öppna för min del så länge det inte sker på bekostnad av någons delaktighet i och rätt till sitt eget sammanhang, sitt eget samhälle, sitt eget hem.
