Eftersom det börjar dra sig mot nyår och eftersom en av mina favoritbloggare, den ständigt överraskande Alex Ross listat sina favoriter på musikens område tänkte jag att jag lika gärna kan göra detsamma här, även omjag inte bara håller mig till musikområdet. (Den som vill läsa mer om mina favoriter (och deras negativa motsvarigheter) ombedes skaffa sig ett exemplar av senaste numret av OPUS vari listor på årets bästa och sämsta skivor enligt undertecknad finns till beskådan.)
Här följer mina årsbästalistor, helt utan någon som helst rangordning och endast i urval:
På skiva:
- Miah Persson: Un moto di gioia: Årets bästa mozartplatta. Ren glädje.
- Original Off-Broadway Cast (Idina Menzel, Marc Kudisch, Mary Testa, Aaron Lohr, Henry Stram. Musik: Michael John LaChiusa): See What I Wanna See: Jazz möter Japan i en erotisk omfamning på Broadway.
- The Wailin’ Jennys: Firecracker: Tre skönsjungande multiinstrumentalister på missionståg för countryns upprättelse. Mig har de redan frälst.
- Studio Cast (Brooks Ashmanskas, Andréa Burns, Gavin Creel, Jessica Molaskey, Billy Porter – Musik: John Bucchino): It’s Only Life: Fem sångare och ett piano. Mer än så behövs inte för att på drygt en timmes tid beskriva hur bra och uselt livet är.
- Blandade artister (Kelli O’Hara, Audra McDonald, Victoria Clark m.fl.): Jule Styne in Hollywood: Som en balanserat bitter bit chokladkaka med ett perfekt tempererat glas champagne till.
- 2004 Concert Cast (Brian d’Arcy James, Jason Danieley, Jessica Molaskey m.fl. – Musik: Ricky Ian gordon): Dream True: Jag var oerhört skeptisk mot den till att börja med, men i små doser är den fantastisk.
- Original Off-Broadway Cast (Christine Ebersole, Mary Louise Wilson m.fl.): Grey Gardens: Om jag hade en hatt skulle jag lova att äta up den om inte Scott Frankel får Tonyn för årets bästa musik och om inte Christine Ebersole blir årets kvinnliga skådespelerska.Allt utifrån deras respektive arbete på denna inspelning.
- 2006 London Revival Cast (Daniel Evans, Jenna Russell, Gay Soper m.fl.): Sunday in the Park with George: Jag har inte hört mycket som låtit så här intimt. Evans och Russell gör storverk, liksom orkestreraren Jason Carr. Det är ett helt annat slags upplevelse än den bredare anlagda originalinspelningen med Mandy Patinkin och Bernadette Peters – inte sämre, inte bättre. Lika bra, coh väldigt annorlunda.
- Madeleine Peyroux: Careless Love: Mer singer-songwriter-influerad än förra skivan, men fortfarande lika loj som en katt i solsken.
- Jan Lundgren, Georg Riedel: Lockrop: En värdig arvtagare till Jan Johanssons Jazz på svenska i många avseenden.
- Sophie Milman: Sophie Milman: För För mig som har en svaghet för både Eva Cassidy, Billie Holliday, Jamie Cullum och ovan nämnda Madeleine Peyroux är det här något av en allt-i-ett-skiva, fast ändå personlig. Dessutom innehåller skivan den första inspelning av “I Feel Pretty” som jag kunnat fördra.
På scen:
- Sweeney Todd, Värmlandsoperan: Kanske den bästa musikteaterupplevelse jag haft…
- Dead Man Walking, Malmö Opera och Musikteater: …fast det är ointressant att tävla. Så olika, men så oerhört bra.
- I stengästens skugga (Don Giovanni crossover), Ystads Teater: En av de märkligare hyllningarna till Mozart, men en bra en.
- Susana Baca, malmöfestivalen: Sväng fick en ny innebörd.
- Carl-Johan Vallgren, Malmöfestivalen: Jag hade kunnat betala ganska bra bara för att höra hans mellansnackssvada.
- Susan Rigvava-Dumas i Rebecca, Raimundtheater, Wien: Överträffade med hjälp av minimal mimik, en sagolik röst och en överväldigande scennärvaro allt i denna påkostade, men förvirrande, uppsättning. Här finns ett perfekt smakprov.
- Kelly Kaduce i La Bohème, Malmö Opera och Musikteater: Uppsättningen som helhet är ganska fånig, men i synnerhet Kaduce och i någon mån även Fredrik Zetterström är fog nog att ta en tur förbi bohemerna igen. Gå dit. Blunda. Njut.
På resa:
- New York/New Jersey: Stort, imponerande, upplevelserikt och trevligt. Gav mycket mersmak! (Vi reste egentligen iväg 2005, men merparten av upplevelserna ägde rum under 2006, så jag räknar med den ändå. Mer om resan finns att läsa här.)
- Polen: Intressant. Och vackert. Soppa är en avgjort underskattad förrätt. Att gå i Chopins trädgård och lyssna till hur hans musik blandas med grodkväkande och trädsus var något alldeles speciellt.
- Wien: En av de bästa semestrarna någonsin. Vi rådde oss själva och gjorde många, många roliga och spännande saker.
Och apropå höjdare så har Playbill samlat årets mest omskrivna, bästa eller i alla fall mest inflytelserika teaternyheter. Detsamma, fast beträffande klassisk musik, har gjorts i en årskrönika av PlaybillArts. Både PlaybillArts och Playbill har därtill gjort listor över de storheter som lämnat oss för gott i konstmusikens respektive teaterns värld.
Läs även Andreas Ekströms årets-lista.
