Det är inte utan att man anar en viss desperation i den moderate partisekreteraren Per Schlingmanns försök att vända den för regeringen i allmänhet och hans eget parti i synnerhet allt pinsammare debatten om den så hårt kritiserade så kallade FRA-lagen. Enligt Politikerbloggen, denna kombination av slasktratt och guldgruva för politiskt nyfikna, ska Schlingmann i ett internt nyhetsbrev ha föreslagit att lagen framgent ska kallas “antiterrorlag”, synbarligen för att göra den mer lättsvald för den hittills så svårflirtade populasen. Namnbytet görs med hänvisning till att lagstiftningar som genomförts i namn av “kriget mot terrorismen” i andra länder kunnat vara tämligen långtgående så länge syftet – terroristbekämpning – varit tydligt framställt. Politikerbloggen skriver:
Lagen kräver vissa inskränkningar i den personliga integriteten, skriver Schlingmann men poängterar samtidigt att det kan bli ytterligare integritetsskyddande
tillägg, utöver de som riksdagen beställde i juni.
Men bara om de tilläggen inte leder till en mindre effektiv underrättelseverksamhet, tillägger han.
Det förefaller alltså som att Schlingmann på en gång bekänner färg (det krävs inte mycket för att lägga ihop det här resonemanget med de tidigare offentliggjorda uppgifterna om att den i massavlyssningen insamlade informationen skulle användas i det allmänna internationella underrättelseutbytet) och försöker trycka ner lagen hårdare i halsen på det motspänstiga svenska folket.
Vidare är Schlingmann på ett i mina öron hotfullt sätt kritisk till de många utspelen i den svallande debatten om lagen.
“Det leder till en diskussion om regeringsduglighet”, skriver Schlingmann.
På vad sätt en sådan utveckling skulle vara överraskande för herr partisekreteraren är inte gott att veta. Om inte annat är väl statsministerns högst påtagliga frånvaro från debatten under större delen av sommaren delvis ett skäl till att åtminstone betvivla herr Reinfeldts duglighet.
Slutligen:
Per Schlingmann är också kritisk till att så många i partiet väljer att föra debatten kring den ifrågasatta lagen offentligt.
“Det finns anledning att fundera över vår partikultur och hur vi förhåller oss till varandra”, skriver han och fortsätter:
“Vi måste bli bättre på att kanalisera diskussioner internt”.
För all del hade det varit mycket värt att se Schlingmanns text i sin helhet, men uttalanden som de ovanstående är direkt hårresande. Vad herr partisekreteraren antyder är ju dels att en fråga av yttersta vikt för Sveriges medborgare av högst dubiösa skäl ska avgöras internt av det parti som råkar inneha statsministerposten, dels att denna debatt ska föras på vissa premisser så att partiets i fråga PR-värde inte sänks av onödigt fritänkeri.
Det måste bli ett slut på den här farsen.
Snälla farbror Fredrik, jag ber dig, eftersom jag tror att du har en vänlig själ bakom all övre medelklasspolityr: säg bara att du inte tänkte efter. Säg att du gjort det nu, att du förstår upprördheten och att du glatts över allt engagemang och nyväckt intresse för politiken och hoppas att det ska fortsätta. Låt partipiskan vina en sista gång och säg åt dina moderater att rösta ner lagförslaget i höst. Och be om förlåtelse. Det är inte för sent. Bara du och de dina erkänner att ni inte tänkte efter.
