Partnern har ordet

Newsmill-bloggen (som verkligen borde byta domän – det ser inte så snyggt ut med PM Nilssons namn i URL:en, men det är en annan femma) inbjuder i dag folk att skriva bland annat om Michelle Obamas tal till sin man (utdrag här). Frågan som ställs är följande:

Michelle Obama höll ett bejublat tal till sin man igår kväll. Är det en tradition Sverige bör ta efter? Ska Bo Sahlin och Filippa Reinfeldt hålla tal om sina respektive?

Med reservation för att jag bara hört en del av det tydligen ganska långa talet förefaller Newsmill att ha fått saken något om bakfoten. För mig framstod talet som bara ännu ett i raden av valtal för demokraternas presidentkandidat och inte, som Newsmill vill ha det till, som ett egentligt hyllningstal till Barack Obama – åtminstone inte i större utsträckning än något annat av demokraternas valtal är det i dessa dagar.

Än så länge har vi i Sverige inte den extrema personfixering kring statsministerposten som, helt naturligt, finns kring den amerikanska presidentposten. Någon direkt ökad individualisering av politiken tror jag inte heller att vi kommer att se, särskilt inte med tanke på vilket hårt grepp vårt nuvarande regeringsparti håller partipiskan med i riksdagen.

Frågan är ju dessutom i någon mån felställd. Statsministern må vara regeringschef, men har inte det symbolvärde för svenskarna som presidenten har för USA:s medborgare. Där tror jag nog, så kungahusskeptiker, att bernadotterna vinner. Det är väl ingen som hört vare sig Filippa Reinfeldt eller Anitra Steen före henne kalla sig Sveriges första dam? Med all rimlighet borde den titeln tillhöra vår drottning, eller hur? Och hyllningstal till kungen ser vi ju ändå med jämna mellanrum i public service-TV.

Det kan väl hända att Filippa Reinfeldt eller Bo Sahlin ger sig in i leken i nästa valrörelse, men skulle de hålla passionerade panegyrier över sina äkta hälfter i offentlighetens ljus skulle reaktionen nog snarare bli löje än beundran. Vi är nog för ironiska för en sådan utveckling.

Men rätta mig gärna om sisådär två år utifall jag skulle ha haft fel.

blog comments powered by Disqus