Den senaste tidens av synnerligen begripliga skäl inflammerade diskussion om de på avvägar komna obduktionsbilderna från förundersökningen kring Arbogamorden rasar vidare.
Nu har även Andreas Ekström fogat sin röst till debatten (han pratar vidare i Sveriges Radio ikväll, P3 efter 19:00). Jag vägrar gå med på Ekströms prat om mobbare – det beryktade “ett jävla tjat”-mailet (eller om de är flera, jag har gudbevars inte tillgång till det och vill inte heller ha det) kommer sig förhoppningsvis snarare ur skam och ur frustrationen över att inte kunna förklara situationen och dess problematik än ur en uppriktig illvilja mot barnens pappa – betraktar jag som begripligt, men inte desto mindre, struntprat. Men så har jag kanske en alltför godtrogen och positiv syn på mänskligheten som ett kollektiv av intelligenta, kännande, ansvarstagande och ofta otillräckliga individer.
Ekströms resonemang har emellertid en mycket god poäng och det är ordet “låtsasrevolution”.
The Pirate Bay utmålar sig gärna själva – och utmålas lika ofta – som företrädare för något nytt, något etablissemangskritiskt, något omstörtande. Deras resonemang och synbara brist på vilja att ta ansvar i detta och många andra tidigare fall (även om det då oftast handlat om brott mot upphovsrätten, vilka knappast lär kunna orsaka några känslostormar, allra minst i den nu aktuella storleken) tas till intäkt för att piratanspelningen verkligen är kopplad till de marina stråtrövare som sedan sjöfartens tillkomst gjort världshaven osäkra snarare än till de ruffliga men ridderliga företrädare för en alternativ, anarkistisk livsföring modell Jack Sparrow till vilkas ideologiska efterföljare hemsidans tillskyndare gärna räknar sig.
Själv tror jag att hela denna storm kunde ha undvikits om någon representant för The Pirate Bay – eller kanske ännu hellre för det offentliga Sverige – dels kunde ha förklarat distributionssystemet BitTorrent och dels offentlighetsprincipen. Allra helst skulle naturligtvis obduktionsbilderna aldrig ha offentliggjorts till att börja med och vad som nu kan göras åt saken är inte gott att veta. Detta är en personlig tragedi för de anhöriga och det enda man kan önska och hoppas är att de som hämtat förundersökningen från Internet inte gjort det för att titta på obduktionsfoton utan kanske av ett reellt intresse för det svenska rättssystemet, för Arbogafallet eller av något annat, mindre sensationalistiskt skäl. I det här fallet kan förstås min ovan nämnda positiva människosyn ha visst inflytande, men hoppet är som bekant det sista som överger människan.
P.S. Det är förresten häpnadsväckande att se med vilken självklarhet Ekström påstår följande:
En förundersökning blir efter åtal offentlig, vilket betyder att du och jag bara kan ringa och begära ut den i sin helhet. Få människor gör det. Så klart. Via internet blir tillgängligheten en annan – och tvärt emot vad till exempel filtjuvar brukar hävda så kräver det särskilda hänsyn och särskild filosofi. ”Det är ingen skillnad bara för att det är på internet” är en av de dummaste maximerna 2000-talet har skapat.
Det vore verkligt intressant att höra en utveckling av detta resonemang, för jag, som inte är “filtjuv”, förstår uppriktigt sagt inte vilken skillnad det skulle innebära för en offentlig handling, som ska vara tillgänglig för medborgarna, att ligga i ett slutet datorsystem på någon förvaltning, i utskrivet skick i något arkiv eller på Internet, annat än möjligheten att på ett bekvämt sätt komma åt den. Det senare borde ju för övrigt ligga i alla granskares intresse – inte sant?
Uppdatering: Förutom vissa språkliga justeringar av texten ovan vill jag gärna tillägga att Thomas Hartman har en hel del klokskaper att säga i det här ärendet.
Uppdatering: Läs även Rick Falkvinges rätt omfattande text i ärendet.
