Det ältas om Spotify. Folk jagar inbjudningar till tjänsten (hej, jag har två stycken!) som vore de köplatser på Systembolaget på midsommarafton. Och jag förstår inte grejen.
Visst, det är ett hyfsat stort musikarkiv, men går man lite utanför det som antingen kan kallas mainstream eller “kultmusik” är det stopp. Det kryllar int eprecis av klassiska inspelningar och sortimentet av musikteatermusik är det sannerligen inte mycket bevänt med. Det kan förstås vara jag som inte fattat vad det handlar om, men då föredrar jag att fortsätta att vandra i oupplysthet ett tag till. Åtminstone tills klienten blir bra mycket tillgängligare än vad den är nu.
