Syftet är inte nödvändigtvis att jämföra eller jämställa blodgivning med fildelning. Det handlar om en vilja hos människor att dela med sig. Om att vissa problem bäst löses genom crowdfunding (många ger ett litet bidrag som ger ett stort resultat). Denna vilja manifesterar sig på olika sätt hos olika människor. När jag var liten var det blandband som gällde – man ville bara så gärna att vännerna skulle höra vilken fantastisk musik man upptäckt. Genom att dela med sig av blod eller kultur (handen på hjärtat vem har inte prackat på en kamrat en bok som de bara mååååste läsa?) definierar man samtidigt sig själv. Bland fildelare sammanfattas detta ibland genom frasen “sharing is caring”.

Men kampanjen ställer även andra viktiga frågor. Måste kultur ges ut med licenser eller upphovsrättsformer som begränsar delandet? Kan man inte, om man tycker att sharing is caring, ge ut musik, film eller böcker med licenser som inte bara medger delning utan också uppmanar till det?

Några exempel där detta visat sig vara inte bara kulturbefrämjande, utan även ekonomiskt en succé:

NiN gav ut skiva under Creative Commons, nu bästsäljare på Amazon
http://creativecommons.org/weblog/entry/11947

Författaren Cory Doctorow ger ut sina böcker under Creative Commons och konstaterar att det ökat hans försäljning dramatiskt:

http://craphound.com/

Monty Python släpper allt material fritt på Youtube i bra kvalitet med uppmaning att folk även ska köpa produkterna. Försäljningen går upp 23,000%

http://www.boingboing.net/2009/01/23/monty-pythons-free-w.html

Sharing is Caring, indeed. Men kan det vara bra för affärerna? Tydligen.

Syftet är inte nödvändigtvis att jämföra eller jämställa blodgivning med fildelning. Det handlar om en vilja hos människor att dela med sig. Om att vissa problem bäst löses genom crowdfunding (många ger ett litet bidrag som ger ett stort resultat). Denna vilja manifesterar sig på olika sätt hos olika människor. När jag var liten var det blandband som gällde – man ville bara så gärna att vännerna skulle höra vilken fantastisk musik man upptäckt. Genom att dela med sig av blod eller kultur (handen på hjärtat vem har inte prackat på en kamrat en bok som de bara mååååste läsa?) definierar man samtidigt sig själv. Bland fildelare sammanfattas detta ibland genom frasen “sharing is caring”.

Men kampanjen ställer även andra viktiga frågor. Måste kultur ges ut med licenser eller upphovsrättsformer som begränsar delandet? Kan man inte, om man tycker att sharing is caring, ge ut musik, film eller böcker med licenser som inte bara medger delning utan också uppmanar till det?

Några exempel där detta visat sig vara inte bara kulturbefrämjande, utan även ekonomiskt en succé:

NiN gav ut skiva under Creative Commons, nu bästsäljare på Amazon
http://creativecommons.org/weblog/entry/11947

Författaren Cory Doctorow ger ut sina böcker under Creative Commons och konstaterar att det ökat hans försäljning dramatiskt:

http://craphound.com/

Monty Python släpper allt material fritt på Youtube i bra kvalitet med uppmaning att folk även ska köpa produkterna. Försäljningen går upp 23,000%

http://www.boingboing.net/2009/01/23/monty-pythons-free-w.html

Sharing is Caring, indeed. Men kan det vara bra för affärerna? Tydligen.

Läs gärna dessa länkar, det finns flera att tillgå på Piratpartiets hemsida, under Politik > Referenser

http://www.nytimes.com/2007/02/13/opinion/13crichton.html?_r=2&oref=slogin
http://www.lakareutangranser.se/nyheter/2004/April/Varldens-regeringar-maste-ta-till-sig-informationen-i-WHO-rapport/

Immaterialrätten är i allra högsta grad en livsviktig fråga, och en flaskhals för utveckling. Det är ingen som försöker likställa fildelning med blodbristen, det är inte bra om kampanjen ger det intrycket, men Piratpartiets politik handlar om mycket mer än att få dela musik och filmer. Tyvärr är det många som inte förstår det, och där ligger problemet både hos Piratpartiet som uppenbarligen inte har framfört sitt budskap tydligt nog, men även hos journalister och skribenter som inte tar sig tid att läsa igenom det material som finns att tillgå på Piratpartiets hemsida.

MVH

Läs gärna dessa länkar, det finns flera att tillgå på Piratpartiets hemsida, under Politik > Referenser

http://www.nytimes.com/2007/02/13/opinion/13crichton.html?_r=2&oref=slogin
http://www.lakareutangranser.se/nyheter/2004/April/Varldens-regeringar-maste-ta-till-sig-informationen-i-WHO-rapport/

Immaterialrätten är i allra högsta grad en livsviktig fråga, och en flaskhals för utveckling. Det är ingen som försöker likställa fildelning med blodbristen, det är inte bra om kampanjen ger det intrycket, men Piratpartiets politik handlar om mycket mer än att få dela musik och filmer. Tyvärr är det många som inte förstår det, och där ligger problemet både hos Piratpartiet som uppenbarligen inte har framfört sitt budskap tydligt nog, men även hos journalister och skribenter som inte tar sig tid att läsa igenom det material som finns att tillgå på Piratpartiets hemsida.

MVH