När jag var liten tyckte jag inte särdeles mycket om P3. Visst, jag hade min P3-tid jag med, men det var en kort tid i tonåren när Signal och Svea Café sändes på kvällarna och när P3 Dans fortfarande var ett uthärdligt alternativ.
Ungefär så här var jag som barn. Fast vankades det Povel, Hasseåtage, Spike Jones eller någon annan rolig knasterjazz fick P2 oftast stryka på foten. Numera är konkurrensen ännu jämnare i de fall jag alls lyssnar på radio längre.
