Piratpartiet går från oklarhet till oklarhet. Förutom att vara en politisk sammanslutning som, vad dess anhängare än må påstå, inte har mycket till politik att komma med utanför de i och för sig viktiga frågorna om upphovsrätt, integritet och patent, har man nu (oklokt nog) gjort som de flesta andra partier i valtider och ordnat med en kamplåt till EU-valet. (Den förefaller inte att vara skriven på uppdrag av partiet direkt, men har ändå fått en framskjuten plats på partiets hemsida, så man får väl anta att partifunktionärerna åtminstone inte var missnöjda med den.)
Vad är det då Piratpartiet drar i fält med för slags musik?
Jag är väl medveten om att politiska kampsånger (av vilka jag dessvärre själv framfört några stycken (intresse-, inte partipolitiska, dock – om det nu gör någon skillnad) i (alldeles för) offentliga sammanhang) sällan eller aldrig utgör konstnärliga framsteg (minns “Ja till euron”-kampanjens dansanta magplask 2002), men “Bryssel som mål (med flaggan i topp” som detta alster heter utgör likväl något slags lågvattenmärke. Det visar sig vara en ytterligt ohelig allians mellan Ultima Thules textliga färdigheter (fast i vad som måste betecknas som endera helium- eller joltcolapiratismens och inte folkölsnationalismens tjänst) och de allra sämsta sidorna av Kristinehamns stoltheter Jumper. Refrängen lyder:
“Piraterna seglar med Bryssel som mål.
Vi kommer, vi kommer. Ni ska se vad vi tål.
När vi strandat ska vi tåga som en enad front.
Huka er, Europa, vi har flaggan i topp.”
Jag gillar särskilt att man skräms med flaggviftning (rad 4) och att man uppmanar motståndarna till påpuckling (rad 2). Det vanliga brukar ju annars vara att man skräms med hur mycket man kan ge motståndarna på tafsen. För den som undrar har sången i fråga även verser, men deras innehåll är så besinningslöst fånigt att jag lämnar det utan kommentar.
För att parafrasera ett ofta använt uttryck: med sådana hovbarder behöver man inga politiska motståndare.
Uppdatering: Låtens upphovsman Johan Bakke har nu gjort en reflektion över reaktionerna på hans alster. Här finns lite att fundera över.
“Men jag tycker inte att Piratpartiet har valt en officiell låt, det enda partiet har gjort är att tipsa sidans besökare om en låt dom tycker är bra. Det gör många organisationer med musik, filmer eller böcker som dom vill stödja, utan att det för den sakens skull blir nåt officiellt av det.”
Jag antar tvärtom att låten, just för att den rekommenderas på framskjuten plats på partiets hemsida, kommer att uppfattas som officiell (särskilt med tanke på att partiets ordförande Rick Falkvinge givit den sitt öppna stöd) vare sig detta var Bakkes eller partiets avsikt eller inte.
Uppdatering: Läs även Rasmus Fleischers mer allmänna reflektion rörande det i hans ögon disharmoniska samspelet mellan musik och politik.
