Är jag bara surmagad som tycker att Andreas Ekström nästan ironiserar när han beskriver sitt semestertillvaro som “frilansliv”? För all del, det är ju så här många föreställer sig att det är. Och brasklappen om försörjningsfrågan som galopperande gastrit är träffande. Men ändå.
Uppdatering: Ekström skriver mer om sitt “frilansliv”. Jag kan bara instämma med honom i hur skönt det vore att kunna återgå till en redaktionell tillvaro. Eller för resten, hur skönt det vore att ha en att kunna återgå till…
