“Story of A Heart“, den senaste singeln från herrar Andersson och Ulvaeus, framförd av något som kallas The Benny Andersson Band (tydligen ej att förväxlas med den där orkestern), må vara något av det klämkäckaste, mest försåtligt insmickrande och envist kvarhängande som skapats i musikväg sedan axelvaddar blev omodernt (eller har de också kommit tillbaka nu?). Men åtminstone efter en första genomlyssning har jag åtminstone delvis fallit till föga. I och för sig är jag rätt svag för synthdrivna mjukrocklåtar av det här slaget (som Lisa Nilssons melodifestivalbidrag anno 1989 eller, mer apropå denna texts egentliga ämne, konceptalbumversionen av “The Deal” ur Chess), men jag trodde ändå inte att jag skulle gilla “Story of A Heart” så mycket som jag trots allt gör.
Några ytterligare reflektioner:
* Benny Andersson har (tack och lov) inte helt snöat in på halvdassig (men, så klart, framgångsrik) dansbandsmusik.
* Båda herrarna vågar sig här närmare sina idiom från tiden i ABBA (den intresantare slutperioden, tack och lov) än de vad jag vet någonsin varit i sina alster sedan bandets upplösning.
* Gammal är äldst. Jag har inte hört en melodifestivalrefräng på några år som satt sig så här direkt i huvudet. Inte texten,- men sedan när var den det viktiga i en popdänga? – utan den envetna melodin. Precis rätt slags hatkärleksgenerator som hänger med överallt och överraskar en ur någon mörk vrå i minnet när man minst anar den.
* Helen Sjöholm, en av Sveriges kanske sämst utnyttjade altar, borde få en bra och låg låt skriven för sig.
* När får vi höra Björn Ulvaeus riksbekanta ateism få utlopp i någon av hans texter? Ska det ske så kan det ju lika gärna ske i en sådan här förpackning.
* Det här är en skör historia som bevaras bäst som trallstump. Jag kommer antagligen att vara trött på låten efter tredje eller fjärde lyssningen.
Jag antar stilla att Svensktoppens förstaplats (låten finns naturligtvis även i svenskspråkig version) redan nu är reserverad i några år.
