Må så vara att inpasset kommer från ett rätt väntat håll – Jonas Gardell har onekligen en poäng när han argumenterar för att vi bör betrakta Michael Jackson utifrån den han faktiskt var – den han gjorde sig själv till – istället för utifrån en idealbild av den ofarlige, dansande, “trallande neger[n]“. Att jag sedan kanske inte direkt går med på Gardells eventuella försök att göra Jackson till en queerikon är en annan diskussion.
