Med anledning av en artikel i Kyrkans Tidning beträffande ett rätt omfattande griftefridsbrott på Sankt Pauli kyrkogård och den judiska begravningsplatsen i Malmö funderar jag lite på det här med konfessionell neutralitet och religionsfrihet. För även om jag personligen tycker att griftefrid är en trevlig grej och att döden är något som bör få vara heligt är bara det faktum att jag använder religiös terminologi i ärendet en vink om att Humanisterna och andra panikateister kanske borde ta en funderare på vad lagens syn på döden säger om vårt samhälles grad av uppplysthet.
