Om tokstollarna som gör syntolkningar av porr i podcastform menar allvar, vilket detaljgraden i tolkningarna både kan användas som argument för och emot, är det här något av det roligaste jag hittat på länge.
Jag känner självklart till det bisarra tilltaget att visa syntolkad porrfilm på en bio (vilket också förevigades i det överbejublade CP-magasinet), men det här är på något sätt ännu mer hysteriskt. Här förekommer inte, som där, beskrivningar av att det finns porträtt av Josef Stalin på väggarna i rummet där en man “tillfredsställer [en kvinna] oralt”. Redogörelserna är ungefär lika torra – man lär få vara rejält frustrerad för att finna någon sexuell njutning i det närmast akademiska tilltalet – men här finns ändå något mått av tillgänglighetstänkande, en ambition att vara snäll, som är rörande i all sin tafflighet.
