Svenska Dagbladet skriver om problemen för Spotify apropå Magnus Ugglas utgjutelser mot tjänsten.
Och visst finns det saker kvar att jobba med. Till exempel att en gång för alla få bort inbjudningstramset så att räckvidden kan bli större. Jag har aldrig trott på att fortsätta hålla liv i en hype efter det att det man hypar är släppt – och visst, Spotify är fortfarande en betaversion (officiellt alltså), men man skryter lika fullt med att den är tillgänglig – men att fortsätta med inbjudningsfasoner i bortåt ett år efter lanseringen är bortom arrogant. Jag kan liksom inte se poängen. Vill man inte kunna få in så många och stora annonsörer som bara är möjligt? Och vill man inte kunna få in så många användare som möjligt?
När vi ändå är inne på den saken: antingen måste rättighetslagstiftningen på musikområdet harmoniseras globalt eller så får Spotify bli olagliga i vissa länder. För att musikbiblioteken ser olika ut beroende på i vilket land man befinner sig går ju stick i stäv med tanken om ett globaliserat index över all världens musik. Eller är det bara tänkt att vissa ska ha tillgång till detta? Och vilka är då dessa?
Finansieringsfrågan är förstås intressant även den, men jag kan inte se hur man tänkt sig att lösa den om man i längden fortsätter med inbjudningstaktiken och att hålla systemet i betaversion, fastän det körs i “skarpt läge”.
Det är nog som Jonas sjöström på Playground Music säger. Skivbranschen – eller för den delen hela den lagrade musikbranschen – är döende. Och så länge man inte tänker om och tänker rätt från annat håll kommer man snart att känna liemannens avgörande hugg.
