Ibland går det fort när man ska berätta något roligt. Sydsvenskan bidrar med dagens parad av festliga felskrivningar apropå Plácido Domingos inhämtande av Birgit Nilsson Prize vid en ceremoni på tisdagskvällen (kursiveringen är gjord av mig för tydlighetens skull).
Priset delades ut i Operahuset och prisutdelare var kung Carl XII Gustav.
Jag är ingen större monarkist, men nog heter väl ändå Sveriges nuvarande kung Carl XVI Gustaf? Och om det är Kungliga Operan de menar så är det bara underligt att kalla det “Operahuset” (framför andra?), särskilt med tanke på hur hårt kritiserat just själva huset är från alla möjliga håll.
Under kvällen hälls varma tal till Birgit Nilssons ära.
En liten petitess, men jag får hur som helst bilden av hur man bokstavligen häller ut för konsumtion (eller möjligen insmörjning) lagom tempererade hyllningstal från scenen. Men det är kanske bara jag (och ja, det är klart att jag vet att ä sitter bredvid ö på tangentbordet).
Bland artisterna som hyllade världsstjärnan fanns bland andra den svenska operasångerskan Nina Stemme som framförde Isoldes kärleksdöd ur Wagners “Tristian och Isolde”.
Hej tautologi. Och ett i räcker.
– Jag har fått många priser och ärats i mitt liv, men det här är en av de största, om inte det största ögonblicket i mitt yrkesliv. Jag har inte ord att utrycka min tacksamhet vad det betyder för mig.
Han måtte ha varit mycket rörd, den gode Plácido, för att en av världens mest vältaliga företrädare för operakonsten skulle svamla så här verkar lite otroligt.
Det jag egentligen försöker säga med det här inlägget är att man inte med någon som helst trovärdighet kan argumentera för nyttan med eller nödvändigheten av medier man ska betala för (eller journalister som ska få betalt) så länge det produceras så här dåligt korrekturlästa texter. Bara som exempel.