Är det bara jag eller verkar inte Malmöoperans senaste marknadsföringsförsök – att sälja föreställningsbiljetter i sex utvalda gatukök (även sådana som inte själva betecknar sig som det, men faller inom kategorin lika fullt) under förevändningen att man ska nå ut till en ny publik man inte nått tidigare – snarare som en demonstration av hur förvirrat deras begrepp om vem de bör nå och vilken publik de har egentligen är? Och är inte det i artikeln nämnda projektet Lilla Operaskolan, en liten broschyr som ska delas ut för att avdramatisera konceptet operaföreställning, helt fel väg att gå? Är det inte bättre att i stället skapa föreställningar som faktiskt är möjliga att delta i utan en särskild vett- och etiketthandbok och marknadsföra dem och teatern i stort på ett sätt som är lite modernare än, säg, 1970-talet?
Uppdatering: Gunilla Brodrej skriver också apropå konceptet korvbröd och skådespel.
