Johan Hilton rapporterar kort om politikers pinsamma pretentioner på finkulturell trovärdighet.
Och som om det inte vore illa nog med hittepåandet angående teaterbesöken undrar jag vad man kan tänkas ljuga ihop i mer allvarliga sammanhang (därmed inte sagt att det här inte skulle vara värt att ta på allvar) om en sådan här oskyldig fråga skapar en skrämselhicka på den här nivån.
