Sydsvenskans Kinga Sandén har skrivit en väldigt tänkvärd artikel på Newsmill beträffande det för mediebranschen beslående faktumet att man fortfarande är fastlåst i ett inskränkt, nationalsvenskt tankesätt vad beträffar sin målgrupp och skyldigheterna gentemot densamma. Att negligera vår pluralistiska verklighet är, enligt Sandén, en veritabel schaktmaskin i det pågående, mer eller mindre självförvållade, massmediala dödgrävandet.
Jag kan bara instämma. Den ofta återkommande formuleringen i jobbannonser rörande att arbetsgivarna gärna ser sökande med “annan etnisk” eller “utländsk” eller “annat än traditionell svensk” bakgrund borde rimligen förpassas till glömskans stora arkiv. För, som Sandén mycket riktigt påpekar, etnisk bakgrund är av tämligen underordnad betydelse i ett samhälle där mer eller mindre varje invånare på ett eller annat sätt kan sägas ha en “annan” kulturell erfarenhet än den gängse svenska – vilken den nu är.
I ett relaterat ärende önskar jag att de olika organisationer för funktionshindrade som finns runt om i Sverige kunde ha ett lika vidsynt perspektiv på verkligheten, att vi alla kan lära av varandra och att våra individuella erfarenheter har mycket stor relevans för en större grupp än vad vi kanske tror. Samt, inte minst, att en människa – även om hon är funktionshindrad – faktiskt är mer än bara en egenskap eller erfarenhet.
