Dagens Nyheter skriver i dag att en 22-årig kvinna från Jönköping, som ertappats med 2,3 kilo kokain i en resväska, av en domstol i den brasilianska staden Natal dömts till tre års samhällstjänst. Ingenting konstigt med det, men under dessa tre rå ska hon varje dag infinna sig på ortens bibliotek klockan 14:00 för att där under tre timmar läsa och göra ett arbete om Harry Martinsons Aniara och Selma Lagerlöfs Troll och människor. Arbetet ska efter avtjänat straff redovisas för domaren. Huvuddelen av samhällstjänsten torde dock utgöras av den tjänstgöring vid ett behandlingshem för narkomaner som också tilldömts kvinnan.
Det här med litteraturen är spännande. Av allt att döma handlar det inte om någon motsvarighet till hårdrockens roll i Guantanamo-fångarnas bestraffning eller något slags sydamerikansk hägglundism där verklighetens folk bestraffas genom att utföra kulturelitistiska yttringar. Snarare verkar syftet vara helt igenom uppbyggligt både moraliskt och intellektuellt. Jag ser framför mig hur det svenska rättsväsendet (och den dito förlagsbranschen?) spetsar öronen samtidigt som landets bibliotekarier tar ett djupt andetag i pur glädje.
Man kan säkert anföra att straffet var onödigt milt, men i bästa fall innebär de här tre åren en faktisk förändring för den här kvinnan. Kanske hon aktiskt var omedveten om vad som fanns i väskan – omständigheterna förefaller oklara. Hur som helst är det här ett bra sympatiskt sätt att hantera kriminalitet på. För alla parter, inklusive Martinson och Lagerlöf, bör man tillägga.
