Jag har tidigare uttryckt min djupt kända uppskattning för Brandon Sandersons medverkan i färdigställandet av Robert Jordans fantasyserie The Wheel of Time, av vilken (medverkan alltså) vi tidigare i höst sett det första resultatet, den formidabelt spännande och häpnadsväckande emotionella The Gathering Storm.
Sanderson var tidigare i denna månad vänlig nog att publicera en novell – även om kategoriseringen kortkortroman kanske är mer rättvisande – vilken han bedömer som den bästa berättelse han skrivit inom kategorin kort fiktion. Defending Elysium är en väl berättad, kompakt och spännande science fiction-dystopi (finns det egentligen moderna science fiction-utopier?) med en intressant skruv: huvudpersonen Jason Write, en delvis telekinetiskt begåvad hemlig agent, är blind. Tack vare sina telekinetiska och andra mer eller mindre övernaturliga förmågor klarar sig Write fint utan synintryck. Sanderson klarar detta genom att låta Write “se” genom något han kallar Sensing, ett luddigt begrepp som påminner en aning om synestesi. Färger upplevs som ljud och kan “ses” liksom personer, föremål och omgivningar. Detta Sense (sinne är kanske den bästa översättningen, även om det förekommer mest som verb) framhålls som Writes enda sätt att hantera verkligheten. Utan detta är han omgiven av mörker, ett mörker som får denne åtminstone till det yttre hårdkokt cyniske pragmatiker att fullständigt gå i bitar av panik.
Jag vill inte på något vis förringa Sandersons historia. Det är, som sagt, spännande läsning med en intressant politisk underström, bland mycket annat. Vad jag däremot undrar lite över är hans hantering av fenomenet blindhet. Sensing som Sanderson beskriver det är inte så värst långt ifrån vad som på svenska ofta benämns ansiktsseende (även om det förstås tar sig lite andra uttryck och är väldigt mycket känsligare än verklighetens motsvarighet; jag kan vara ute på terminologiskt djupt vatten här, rätta gärna benämningen om det finns en bättre vedertagen dito). Frågan är om Sanderson känner till fenomenet och bara tagit det ett par steg längre eller om ägget så att säga kom före (den i det här fallet sannolikt blinda) hönan.
