Kinga Sandén skriver klokt om hur enögd burka- och niqabdiskussionen är och kanske alltid varit.
Allt handlar om det gamla vanliga: det som syns är lätt att åtgärda och därför ger man sig på det med fagert (och ofta fåkunnigt) tal om frigörelse och förbudslagar. Den upplevda symbolens orsaker, som ju är betydligt besvärligare, lämnas därhän.
