Vad månde hända om Anders Aldgårds intresse i att ta över den nedläggningshotade Stora Teatern i Göteborg skulle bli mer än bara spekulationer och han faktiskt skulle börja driva teatern? Det kan ingen veta, men att Göteborg, där flertalet svenska musikalartister och en inte oväsentlig andel operasångare får sin utbildning, är i skriande behov av fler ambitiösa musikteaterscener, i synnerhet en fast privatfinansierad dito med fokus på lättare repertoar (av beskrivningen att döma inte alldeles olik Nöjesteatern i Malmö), torde stå utom allt tvivel.
Vad GöteborgsOperan, vars hela affärsidé tycks bygga på att en stor, folklig musikal med lång spelperiod ska ge finansiella förutsättningar till husets smalare uppsättningar, ska ta sig till om folk plötsligt börjar gå till Storan för att få sin förnöjliga musikal- eller (om Aldgård får som han vill) operettfix är inte gott att veta det heller. Man kan hoppas att kolossen vid stranden tar konkurrensen som en kreativ utmaning och vågar utforska andra aspekter av musikteatern än dem som är omedelbart kommersiellt gångbara.
