Det ska vara en symbol. Symboler är enkla och till intet förpliktigande. Det är band i alla regnbågens färger (och några till), det är broscher och knappar och märken och pins och det är Facebook-grupper till förbannelse och där bortom. Därtill alla manifestationer, galor, insamlingar (helst i TV) och andra jippon.
Till den sistnämnda kategorin får väl Earth Hour räknas, detta stolliga påfund där nordvärlden genom ett slag i luften vill bekämpa hoten mot miljön, överkonsumtionen och, sannolikt enligt somliga, Allt Ont I Världen.
Själv undrar jag hur man gör för att verkligen göra skillnad. Vad gör jag som betyder mer än ett dubbelklick på en länk på Facebook i det långa loppet?
Som Johan Norberg skriver är det onekligen ironiskt att Världsnaturfonden vill ge världen hopp genom att släcka ljuset. Helt oavsett symbolkrocken är det förstås rena nysen att släcka ner så mycket apparatur för att en timme senare starta upp den igen. Sådant kräver ju också energi – med all sannolikhet mer energi än om grejerna bara hade fått stå påslagna.
Det finns hopp för framtiden. Men bara om vi kan sluta vimsa runt i de tomma gesternas dumskallemörker och göra något faktiskt effektivt. Förslagsvis med lampan tänd.
