Det är inte alltid lätt att avgöra vad man får och inte får enligt svensk lag, men det här känns snurrigt i överkant. En man från Stockholm som dömts för försök till köp av sexuell tjänstanser sig ha blivit utsatt för brottsprovokation eftersom den han enligt domen försökte köpa sex av var en civilklädd kvinnlig polis. Brottsprovokation (att förmå en person att begå ett brott för att kunna sätta fast densamme för detsamma) är förbjudet i svensk lag medan bevisprovokation (att till exempel följa efter en person som man tror kommer att begå brott för att gripa vederbörande när det faktiskt hänt) är fullt lagligt. Polisen hävdar, föga överraskande, att det man sysslade med var bevisprovokation.
Det må vara hänt att Sveriges Radios nyhetsartikel i ärendet är taffligt skriven, men om så inte är fallet och formuleringarna i den stammar från personer inom polisen är det här mycket konstigt.
Mannen gick till fram till kvinnan en natt i augusti i fjol, utan att veta hon var en polis som just då arbetade i en insats mot prostitution.
Sist jag såg efter var prostitution tillåtet och köp av sex förbjudet. Man kan tycka vad man vill om sexköpslagen, men om polisen i Stockholm aktivt går ut i kampanjer mot prostitution, begår de då inte ett lagbrott?
Enligt [mannens] berättelse körde han taxi den aktuella kvällen och gick fram till poliskvinnan för att fråga om hon behövde åka någonstans. Han frågade om hon sålde sex, hon sa ja och var både flirtig och påstridig. Utan avsikt att köpa sex föreslog han ett belopp. Därefter greps han.
Man kan förstås fråga sig varför en person föreslår ett belopp efter en fråga om en annans sexuella tjänster är till försäljning om det inte finns en avsikt att köpa en sexuell tjänst, men å andra sidan förefaller ju polisens uppträdande onekligen, åtminstone för en utomstående lekmannabetraktare, vara en brottsprovokation. Hade sagda polis hållit sig i en bil och betraktat en potentiell affärsuppgörelse mellan två kontrahenter i ett sammanhang där det faktiskt var fråga om köp av sexuell tjänst och sedan tagit köparen på bar gärning kan man sannolikt med gott lagstöd framhålla detta som bevisprovokation.
Sedan kan man förstås undra varför den åtminstone i sina egna ögon ständigt hårt ansatta ordningsmakten ska arrangera utomhusmaskerader i stället för att endera bedriva ett fruktbart spaningsarbete för att sedan kunna gripa faktiska brottslingar eller höja rösten mot den kontraproduktiva lagstiftning mot köp av sexuell tjänst vars enda resultat blivit att de verkliga övergrepp som sker i dessa sammanhang blivit ännu svårare att upptäcka och beivra.
