Jag kan inte bestämma mig för om Christopher Beam är bitter eller cynisk eller om han faktiskt har en poäng i sin artikel i Slate om hur den politiska bevakningen skulle kunna se ut om de politiska journalisterna använde sig av lite mer vetenskap och lite mindre medialt gångbart känslopjunk vid sina analyser av läget. Det här handlar förstås om USA, men det finns eventuellt en poäng i att flytta blicken, men behålla Beams glasögon på, till Sverige och det stundande valet.
