Så har det (äntligen!) dykt upp en rapport som gör gällande att Lundin Petroleums styrelse, däribland Sveriges sittande utrikesminister Carl Bildt, kände till de folkrättsbrott som begicks i samband med de folkförflyttningar i Sudan som företaget tvingade fram under slutet av 1990-talet. Än så länge är den tillgängliga informationen något knapphändig men rapporten är enligt en tjänsteman vid den svenska polisen sannolikt graverande nog för att väcka åtal mot Bildt.
Det här är inte precis oväntat. Frågan har hela tiden varit när och inte om Lundin Petroleums blodiga sedelbuntar skulle bli en belastning för ministern och ministären. Nu vore det hög tid för Bildt, som sedan 2006 års återupphöjelse till, som han själv framställer sig, oförvitlig internationell storspelare varit påfallande tyst i ärendet, att yttra sig: endera erkänna sin skuld eller föra fram godtagbara bevis för motsatsen.
Men han tiger som muren numera. Till skillnad från i början av detta decennium, då han bland mycket annat jämförde det sudanesiska folkets lidanden under dagliga våldtäkter, mord och andra våldsamma förnedringar till följd av oljebolagets hänsynslösa vinstjakt med det besvär genomsnittssvensken har vid ett vägbygge.
Det är, som Johannes Forssberg skriver, skamligt att en politikers ömma ego i Sverige är viktigare än hundratusentals fördrivna, våldtagna och mördade människors liv i Sudan.
