Camilla Lindberg, riksdagsledamoten på den vita springaren från FRA-omröstningen för vad som känns som evigheter sedan, klär sig nu i björnkostym och rycker ut till förment försvar av Sveriges sexarbetare i en intervju i Dalarnas Tidningar där hon föreslår kontrollerade bordeller som en lösning på sexköpsproblematiken. Jag tycker inte om sexköpslagen men har hittills inte hittat någon som på ett mer direkt sätt gör processen kort med Lindbergs argumentation än Laura Agustín:
Sexköpslagen was envisioned as a way to legislate jämställdhet – ’send a signal’ about what is right and wrong in sexual relationships. The problem is it requires all women to feel the same way about sex. Nowadays, arguments about sexual behaviour revolve around rights, the idea that people can choose for themselves what activities they want to engage in and with whom. As we come to understand the enormous diversity of sexual desire, so we need to accept that, for some, money has no special ability to ruin the experience. Everyone doesn’t feel the same way about sex: it’s an anthropologist’s truism but nonetheless true.
For those interested in women’s rights, the question is how to promote the autonomy of as many women as possible, not the achievement of laws that embody some correct ideological stance.
