Vem tar du din läsare för, Martin Ezpeleta?
Frö all del är Aftonbladets krönikor sällan någon tummelplats för producenter av särdeles högtstående litteratur, men sällan har jag då sett en satirtext som förefallit så lovande bara för att i sina slutrader falla ihop som en punkterad väderballong. Den text jag talar om parodierar på ett stundtals ganska fyndigt sätt några av de vanligaste tankefigurer företrädare för Sverigedemokraterna (det namnet fascinerar mig för övrigt ständigt; som att kalla en svart målarfärg för Sverigevit – nåväl) brukar hala fram i de xenofoba jeremiader över konungariket Sveriges erbarmliga tillstånd de kallar politiska utspel och texter.
Krönikan avslutas emellertid enligt följande:
Texten ovan kan tyckas absurd och nästan skrattretande.
Men så skulle det kunnat låta om Sverigedemokraterna hade utsett arbetarklassen till sin fiende – i stället för, som nu, muslimerna.
Och där var vi tillbaka på Staffan Hildebrand-nivå igen.
