Jag hade för några år sedan en tanke om att ett gäng svenska teater- och musikkritiker (som (och det här gäller mina yrkessystrar och -bröder oavsett nationalitet) ofta beskylls för att vara misslyckade, förbittrade, tidigare utövare av de yrken vars utövare de själva nu kritiserar) på något sätt borde sammanstråla offentligt och musicera och spela teater. Kanske som någon form av välgörenhet.
Jag inbillar mig inte att jag varit historiskt ensam om idén och i dag ser jag att någon kreativ själ i Kanada tagit det hela ett steg längre genom att samla ett gäng av sitt lands främsta teaterkritiker och -eminenser (nota bene, inga skådisar eller personer som i huvudsak sysslar med verksamhet på scen, åtminstone utifrån vad jag kan se) för en konsertversion av The Producers.
Vad ska vi kontra med? Vad sägs om The Drowsy Chaperone? Pax för att vara Man-in-Chair. Och Gunilla Brodrej skulle kunna vara titelfiguren. Eller?
