Djur

Nu visas arkiv för kategorin Djur.

Som varm vän av katter har jag med visst intresse följt Apples namngivning av sitt operativsystem Mac OS X efter olika stora katter. Det har varit pumor, tigrar, leoparder, snöleoparder och jaguarer hittills. Nu, meddelar teknikbloggen på New York Times, börjar det bli ont om kattdjur att döpa operativsystemets kommande versioner efter. De enda arter man på bloggen menar återstår, utöver de många vars namn slutar på “cat”, är lodjur och lejon.

Själv tycker jag att det inte borde vara något större problem att döpa operativsystemet efter olika slags katter. Det finns en hel rad raser att välja på (vem skulle inte vilja använda Mac OS X Maine Coon eller, för den lite mer modeste, Mac OS X Moggie?) och om eller när dessa eventuellt tar slut finns det 114 arter i överfamiljen kattliknande djur att välja bland.

Jamsession

Jag har inte fattat grejen med lolcats, men det betyder inte att jag inte gillar humor med kattema.

Behöver månne miljöminister Andreas Carlgren en timeout? Eller är det bara jag som tycker att det är lite konstigt att ena dagen beställa avskjutning av 27, som det visar sig, fullt friska vargar bara för att några dagar senare begära import av 20 likaledes fullt friska, ehuru levande, djur österifrån, allt, enligt uppgift, i strid med rådande vetenskaplig konsensus?

Frid över de arma ulvarnas minne, hur som helst.

Människans närvaro och det ur natursynpunkt besynnerliga fenomenet städer gör intressanta saker med djurlivet. I Financial Times finns en artikel om Moskvas herrelösa hundar, vilka håller på att utveckla alldeles särskilda karaktärsdrag som på sikt teoretiskt sett skulle kunna innebära en ny underart och där några individer till och med lärt sig själva att utnyttja den ryska stadens gigantiska tunnelbanenät. (via Erik Stattin.)

Själv tycker jag detta med strykarhundar som en väsentlig del i ett så här pass stort områdes ekologi bara låter positivt. Att överhuvud taget försöka få in fler djur i stadsbilden, vilka inte är försedda med vare sig koppel eller skattebevis, torde nog, om det görs med omsorg och ett tydligt mål, inte kunna göra något annat än gott.

Erik Stattin skriver intressant om människans behov av att titta på djur och djurens möjligheter att titta tillbaka.

Kompositören David Teie, som tidigare varit känd för att ha komponerat musik speciellt för tamarinapor med förbluffande gott resultat, har nu gått ett steg längre och skapat musik för katter. (Mitt i Musiken vet mer.)

Principen är enkel. Man tar de ljud djuren själva ger ifrån sig i olika situationer, musikaliserar dem i någon form och väver ihop dem till kompositioner. Huruvida djuren sedan uppfattar musiken som musik eller bara som respektive läte är förstås inte lätt att veta, men så länge de mår bra av det kan jag inte uppfatta det som något i sig dåligt. Dessutom är åtminstone kattmusiken – det lilla man fått höra än så länge – faktiskt inte så dum för mänskliga öron heller. Garanterat bättre än den rätt högfrekventa tamarintrudelutt som cirkulerat nätet kring tidigare.

Kyrkans Tidning berättar att man i Norra Åsums kyrka i söndags hade två åsnor på besök som illustration till adventsbudskapet. Man kan bara hoppas att de brölande hovdjuren instämde i psalmsången – sannolikt ett välkommet vokalt tillskott i vilken menighet som helst.

Går det att ana ett aldrig så litet skifte i synen på katten? Stig Larsson har, apropå sin långvarige livskamrat Essets frånfälle, skrivit en vacker text om det varma, ömsesidiga förhållandet mellan människa och katt. Det är inte en så öppet sorgesam text som en annan jag refererat till, men fortfarande ännu ett starkt bevis för att kattens status håller på att förändras. Och tack och lov för det!

Frid över ditt minne, Esset.

Det är av begripliga skäl mycket prat (och framför allt många skriverier i tidningarna) med anledning av 20-årsjubileet av Berlinmurens fall (det är 20 år sedan i morgon). Själv föredrar jag egentligen dokumenten från dåtiden som i förbluffande stor utsträckning finns tillgänglig via nätet. Se till exempel här en artikel ur New York Times den 24 november 1989 angående bland mycket annat den kaninkoloni som etablerades mellan murens båda delar.

Size ratters

Det finns råttor. Och så finns det råttor.

« Äldre inlägg