Organisationen APOPO, som sysslar med forskning kring och praktiskt arbete med minröjning världen över, använder gambianska hamsterråttor – världens största råttdjur – för att leta minor. På senare tid har man även upptäckt att det går att använda dem som tuberkulostestare. Detta är två mycket goda skäl att stödja denna mycket hedervärda verksamhet (via The New York Times).

Och för den som undrar: ja, man kan tydligen ha dem som husdjur, även om det, efter vad jag förstått, inte är alldeles okomplicerat.

Jag tycker verkligen om filmen Julie & Julia med all dess värme (från spisar och karaktärer) och dess sensuella förhållande till tillagandet och ätandet av mat. Jag tycker emellertid betydligt mer om katter och det gläder mig därför mycket att Julie Powell, kvinnan vars liv och memoarer inspirerade filmen, skrivit en vacker text om sin katt Maxine och hennes betydelse i Powells liv och verk samt hur förhållandevis obetydlig katten i filmen framstår i jämförelse med Powells livskamrat.

En dag ska jag skriva en längre text om fascinationen inför katter, min och andras. Men det är en annan dag.

Det är bra att Sydsvenskan i dag har en artikel om katter. Men varför inte slå på stort och prata om de antropologiska (möjligen antropofelinologiska) aspekterna på människans samvaro med katter i stället för att ägna så mycket tid åt utställningsfixeringen? Rimligen är det inte för utställningarnas skull som de flesta skaffar katt utan för att få en fyrbent kamrat med kärlek, intelligens och grace. Så varför inte ägna hela artikeln åt det speciella förhållandet människa-katt? Varför inte diskutera mer kring beteenden hos de olika arterna, studium av deras interaktion och så vidare?

För resten heter rasen Maine coon och ingenting annat.

I en värld av krig, korruption och oförklarliga gruvligheter är det en tröst, oavsett hur liten, att åtminstone uttrar kan vara vänner ett helt liv. En enkel, vacker historia.

Som varm vän av katter har jag med visst intresse följt Apples namngivning av sitt operativsystem Mac OS X efter olika stora katter. Det har varit pumor, tigrar, leoparder, snöleoparder och jaguarer hittills. Nu, meddelar teknikbloggen på New York Times, börjar det bli ont om kattdjur att döpa operativsystemets kommande versioner efter. De enda arter man på bloggen menar återstår, utöver de många vars namn slutar på “cat”, är lodjur och lejon.

Själv tycker jag att det inte borde vara något större problem att döpa operativsystemet efter olika slags katter. Det finns en hel rad raser att välja på (vem skulle inte vilja använda Mac OS X Maine Coon eller, för den lite mer modeste, Mac OS X Moggie?) och om eller när dessa eventuellt tar slut finns det 114 arter i överfamiljen kattliknande djur att välja bland.

Jag har inte fattat grejen med lolcats, men det betyder inte att jag inte gillar humor med kattema.

Behöver månne miljöminister Andreas Carlgren en timeout? Eller är det bara jag som tycker att det är lite konstigt att ena dagen beställa avskjutning av 27, som det visar sig, fullt friska vargar bara för att några dagar senare begära import av 20 likaledes fullt friska, ehuru levande, djur österifrån, allt, enligt uppgift, i strid med rådande vetenskaplig konsensus?

Frid över de arma ulvarnas minne, hur som helst.