Tumbabon som enligt en artikel i Sydsvenskan tydligen lämnat in ett förslag till Malmös kommunfullmäktige om att staden, som ett led i sin internationella profilering, i icke svenskspråkiga sammanhang borde kallas Mothvirgin, är förmodligen inte bara lite spånig utan även lite efter. Senast jag själv skämtade på det här viset, vilket måste ha varit i början av 1990-talet, kallade jag alltid Malmö för Mothmaid, vilket i mitt tycke är en bättre översättning på samma töntiga tema.
Nu visas arkiv för kategorin Humor.
Det här med metaforer och bilder är ju inte alldeles okomplicerat, men när Sveriges Radio, som trots allt har en del väldigt språkkunnigt folk till sitt förfogande, stolt sätter den rätt tvivelaktiga rubriken Centern i blåshålet på en artikel om centerpartiets rådande kris är det nog mer än otur som varit framme. För sitter man i blåshålet torde man med största sannolikhet, vare sig man vill det eller inte, vara på väg uppåt, medan man, som i centerns fall, gör motsatt resa om man befinner sig i blåsväder.
Jag har inte fattat grejen med lolcats, men det betyder inte att jag inte gillar humor med kattema.
För att parafrasera ett populärt ordstäv: hade gamle påven en lite festlig hobby? Uppenbarligen.
Katolikerna får ursäkta, men detta med späkning som botgöring är onekligen rätt pikant. För inte kan väl de självutnämnda moraliska föredömena i Vatikanen på fullaste allvar tro att en värld där folk är kinky lite till kvins, mans, kvans och mins uppfattar späkning som något annat än sadomasochistisk självtillfredställelse? Det är ju inget som säger att det faktiskt inte är det också, men jag misstänker att det i så fall inte riktigt ligger i linje med kyrkans doktriner och lärosatser.
Gårdagen var för somliga inte alls i första hand förbunden med förintelsen utan med författandet av önskelistor och upptorkandet av teknologiskt motiverat snålvatten. Mer precist handlade det om Apples nya pekmanick iPad (i skrivande stund med drygt 1,8 miljoner Google-träffar, att jämföras med storasyster iPhones 472 miljoner dito – återstår att se hur länge det dröjer innan de springer nos vid nos). Och även om Wikipedia-artikeln redan utsatts för en del parodisk vandalism (som att i summeringsrutan ange operativsystemet som MS-DOS 6.22 och minneskapaciteten i KB i stället för GB) verkar euforin vara ungefär så stor som man kunde vänta sig efter de närmast unisont extatiska mottaganden som varje större uppdatering av iPhone fått världen över.
Viss munterhet tycks emellertid också ha uppstått när namnet på pekdatorn avslöjades. Som Claire Cain Miller skriver på New York Times teknikblogg BITS är det många engelsktalande kvinnor som inte, som Apple troligen avsett, associerar det under gårdagen avslöjade namnet med (antecknings)block utan med bindor. Det skojas till exempel om iTampon och att nästa version av iPad kommer att ha vingar.
Jag gillar verkligen Per Svenssons rätt lättsamma artikel i dagens Sydsvenskan där han på sedvanligt stilistiskt hög och roande nivå drar de rätt uppenbara parallellerna mellan Mozarts Trollflöjten och Dan Browns Den förlorade symbolen. Samtidigt undrar jag vad dess minst sagt kryptiska nedryckare ska betyda:
Mozarts “Trollfåtöljen” är ett måsterverk som inbjuder till tolkningar över hela skalan. Per Svensson blåser liver i några av dem.
Är detta en vink om hur många remixer operan tål eller bara ett resultat av en överförfriskad eller -trött redigerare?
Sedan SMS-knackandet började underlättas av det populära ordgissningssystemet T9 har det blivit något av en sport att hitta roliga eller konstiga ordförslag som dyker upp i mobilen när man minst anar det (se exempelvis denna artikel i Språktidningen). Sedan google för en tid sedan började med något liknande – att gissa vad man vill söka efter och fylla i sökfältet med förslag samtidigt som man skriver in dem – har det uppstått en liknande trend för detta fenomen. Det har heller inte dröjt länge förrän detta fenomen i sin tur fått en egen hemsida. (via Google Operating System)
Sydsvenskan meddelar att det på initiativ av Dansk Folkeparti tagits kontakter mellan de danska och svenska riksbibliotekarierna för att förmå svenskarna att återlämna Jyske lov, en landskapslag (möjligen jämförbar med Västgötalagen (fast här är jag osäker)), stadfäst år 1241. Detta sker, mer eller mindre öppet, med helt nationalistiska förtecken.
Man kan undra vad Sverigedemokraterna skulle kunna få för sig att kräva tillbaka utifrån i det fall de kommer i en sådan ställning att de kan göra politisk verklighet av sådana krav. Skulle den slemme Åkessons underhuggare möjligen vilja återta de svenska kolonierna i USA? Sankt Bartolomé? Eller kanske något av drottning Kristinas eller den heliga Birgittas kvarlåtenskap (den förras kvarlevor, månne?)?
Man kan bara hoppas att den här sortens 1800-talsmässiga utspel och påfågelaktiga markeringar behandlas med rättmätigt löje.
Hos Björn Wiman hittar jag, i sällskap med en anekdot från densammes påhugg som barmästare på numera endast i hävderna ihågkomna etablissementet Monte Carlo, ett videoklipp som måste vara ett av de märkligaste exemplen på politisk marknadsföring någonsin. Jag är ingen varm vän av Dry Martini, men man behöver inte heller vara det öfr att tycka att Hans Rothenborg (m) våldför sig på både det ena och det andra i denna mycket konstiga snutt av vad jag antar är ett försök till lite ny, käck reklam för det egna partiet.
Vad månde komma härnäst? Mona Sahlin som illustrerar socialdemokraternas ideologiska förvirring med en präktig häxa? Lars Ohly som rör om i sin vodka med en Kalasjnikov? Eller Göran Hägglund som i sant verklighetstrogen anda dricker mjölk vid sitt köksbord medan ett koppel laestadianer gör tedricka i fönstret bakom honom?
Uppdatering: Se även Sydsvenskan.
Det är inte utan att jag för en gångs skull håller med Anders S Nilsson i hans irritation över hur ledningen på TV4 hanterat det potentiellt delikata ärendet med den sverigeodemokratiske partiledaren Jimmie Åkessons medverkan i programmet Parlamentet. Argumentationen tycks, som Nilsson menar, vara att Åkesson och hans meningsfränder inte bör synas alls, vilket är den besynnerliga och kortsiktiga inställning som många tidigare förfäktat. För min del tror jag att det är betydligt bättre att låta denne synnerligen osympatiske pseudopolitiker framträda i all sin beklämmande ynklighet inför öppen ridå och att se till att han i det allmänna medvetandet blir det skämt han och hans parti borde vara i stället för de förment missförstådda martyrer de vill vara.
Uppdatering: jag hade nästan glömt bort att partiet ju tidigare bevisat sig kapabla till stor humor.