För den som liksom jag roas barnsligt av anagram finns här en med rätta populär och tämligen flexibel tjänst för anskaffande av dylika.
|
|||||
|
För den som liksom jag roas barnsligt av anagram finns här en med rätta populär och tämligen flexibel tjänst för anskaffande av dylika. Jag upphör aldrig att fascineras av politisk musik. Här kommer ännu ett exempel på det intressanta förhållandet att i övrigt otidsenliga musikstilar osvikligen tas till heder av partier som vill peppa väljarskarorna med någon liten trudelutt. Den här är från MUF, heter “Sverige jobbar!” (sic) och är en sönderkokt blandning av Patrik Isaksson, Tomas Ledin och något onämnbart amerikanskt snällrockband från cirka 1997. Textmässigt underträffar den för all del inte så mycket av den oftast mer påflugna pamflettering man ägnar sig åt i det politiska motståndarlägret. Man kan verkligen fråga sig varför ideologier (eller, tja, sakfrågor, kanske) som ska motivera en stor grupp människor att styra ett helt land inte ens kan omsättas i vettig konst. Brister det i passionen? Miljöpartiets Yvonne Ruwaida upphör aldrig att förvåna. Senast har hon tydligen i en debatt om den diskutabla transportsatsningen Förbifart Stockholm förespråkat att huvudstadens centralt belägna butiker bör frakta sina varor nattetid per tunnelbana. Med sådana tillskyndare behöver miljön inga fiender. Östgöta Correspondenten rapporterar bland annat följande i en artikel om en rådig kyrkvaktmästares ingripande mot en tjuv:
Det är förstås alldeles förträffligt att tjuven åkte fast, men jag kan inte låta bli att undra lite över hur man tar en människa i beslag. Det är ju lite typiskt att den mig veterligt första ickeisländska mediekälla som uppmärksammar Reykjaviks nye borgmästare Jón Gnarr på bredare front är New York Times. Hur som haver: läs och begrunda partiet Besti Flokkurinns (Det bästa partiet) och dess ledares öden. Onekligen fascinerande! En vettig, ickefascistisk variant på Ny Demokrati-effekten, om man så vill: ett missnöjesparti som faktiskt verkar ha vissa poänger. Jag skulle uppdatera mitt CV och behövde en engelsk översättning av en akademisk titel. Jga hittade det jag sökte hos Uppsala universitet där man vänligt samlat ihop en rad engelska översättningar av svenska akademiska (och med akademin på ett eller annat vis samhörande) titlar i en behändig lista. Man kan dock undra om inte titeln ekonomibiträde fått en i finanskrisen närmast freudiansk felskrivning som översättning. Enligt denna lista bör svenska ekonomibiträden nämligen tituleras cleaner. Vad händer om man lägger den i mitt tycke alltid för antropomorfe Pelle Svanslös på Freuds divan? Petter Lindgren besvarar tjänstvilligt och mycket roligt. Jag är för lite freudian för att kunna ge mig in i diskussionen på allvar. Min huvudsakliga kritik mot Gösta Knutsson har alltid varit det rätt inkrökt uppsaliensiska med böckerna och att katterna i dem aldrig känts särskilt kattiga. Det senare kan läsas mellan raderna i Lindgrens text: alla katter hade tydligen förebilder, inte sällan, vad det tycks, i Knutssons samvete. Tumbabon som enligt en artikel i Sydsvenskan tydligen lämnat in ett förslag till Malmös kommunfullmäktige om att staden, som ett led i sin internationella profilering, i icke svenskspråkiga sammanhang borde kallas Mothvirgin, är förmodligen inte bara lite spånig utan även lite efter. Senast jag själv skämtade på det här viset, vilket måste ha varit i början av 1990-talet, kallade jag alltid Malmö för Mothmaid, vilket i mitt tycke är en bättre översättning på samma töntiga tema. Det här med metaforer och bilder är ju inte alldeles okomplicerat, men när Sveriges Radio, som trots allt har en del väldigt språkkunnigt folk till sitt förfogande, stolt sätter den rätt tvivelaktiga rubriken Centern i blåshålet på en artikel om centerpartiets rådande kris är det nog mer än otur som varit framme. För sitter man i blåshålet torde man med största sannolikhet, vare sig man vill det eller inte, vara på väg uppåt, medan man, som i centerns fall, gör motsatt resa om man befinner sig i blåsväder. Jag har inte fattat grejen med lolcats, men det betyder inte att jag inte gillar humor med kattema. |
|||||
|
Copyright © 2010 Fredrik Fischer - All Rights Reserved |
|||||