Att skriva är att vilja bli läst
Nu visas arkiv för kategorin Juridik.
Palmemordet (TV-klipp i mängder) kommer enligt riksdagsbeslut inte att preskriberas.
Privatspanarna kan alltså andas ut.
Och när preskriptionstiden nu är borta, vore inte privatspaning, fast så att säga i offentlig regi, en ypperlig arbetsmarknadspolitisk åtgärd – lika meningslös som lejonparten (naturligtvis omdöpt till, tja, palmoteket?)? Återstår att se vad en framtida socialdemokratisk arbetsmarknadsminister kan tänkas göra i ärendet.
Klimatkonferensen i Köpenhamn kommer med all sannolikhet, om samtliga fortsätter på den inslagna vägen, inte att gå till historien som en seger för samförstånd i klimatbekämpningsfrågorna utan som ett entydigt nederlag för demokrati och mänskliga rättigheter. Inte bara med hänvisning till de internationella förhandlingarna utan även och i all synnerhet med tanke på den danska polisens hantering av demonstrationerna i samband med konferensen.
I Sydsvenskan delger oss Petter Larsson direkt hårresande information om vilka hårda nävar den danska staten fått sedan man skaffade sig det så kallade lymmelpaketet. Jag kommer osökt att tänka på gårdagens artikel i samma tidning där Per Svensson reflekterar kring hur en järnhård makt rämnar. Nog finns det paralleller att dra mellan Ceaucescus patetiska gest från balkongen och det som händer i dag. Inte bokstavligen, naturligtvis, men den självgoda och liknöjda makten avslöjar sig i sin ömklighet oavsett om det sker i ett lamt vinkande från en av tiden frånsprungen diktator eller i undantagslagar riktade och groteskt överdimensionerade polisiära insatser mot i huvudsak fredliga demonstranter.
Att den folkliga beteckningen på den nya särskilda polislagen i Danmark (som i svensk översättning är “lymmelpaketet”) utsetts till 2009 års danska ord i en omröstning under överinseende av Danmarks Radio får väl bara ses som ett ironiskt tecken i tiden.
Uppdatering: Mahmoud Ahmadinejad har uttalat sig positivt om händelserna i Köpenhamn om vilket Sydsvenskans Patrik Svensson skriver klokt.
Dagens Nyheter skriver i dag att en 22-årig kvinna från Jönköping, som ertappats med 2,3 kilo kokain i en resväska, av en domstol i den brasilianska staden Natal dömts till tre års samhällstjänst. Ingenting konstigt med det, men under dessa tre rå ska hon varje dag infinna sig på ortens bibliotek klockan 14:00 för att där under tre timmar läsa och göra ett arbete om Harry Martinsons Aniara och Selma Lagerlöfs Troll och människor. Arbetet ska efter avtjänat straff redovisas för domaren. Huvuddelen av samhällstjänsten torde dock utgöras av den tjänstgöring vid ett behandlingshem för narkomaner som också tilldömts kvinnan.
Det här med litteraturen är spännande. Av allt att döma handlar det inte om någon motsvarighet till hårdrockens roll i Guantanamo-fångarnas bestraffning eller något slags sydamerikansk hägglundism där verklighetens folk bestraffas genom att utföra kulturelitistiska yttringar. Snarare verkar syftet vara helt igenom uppbyggligt både moraliskt och intellektuellt. Jag ser framför mig hur det svenska rättsväsendet (och den dito förlagsbranschen?) spetsar öronen samtidigt som landets bibliotekarier tar ett djupt andetag i pur glädje.
Man kan säkert anföra att straffet var onödigt milt, men i bästa fall innebär de här tre åren en faktisk förändring för den här kvinnan. Kanske hon aktiskt var omedveten om vad som fanns i väskan – omständigheterna förefaller oklara. Hur som helst är det här ett bra sympatiskt sätt att hantera kriminalitet på. För alla parter, inklusive Martinson och Lagerlöf, bör man tillägga.
Läs Isobel Hadley-Kamptz tankar kring hur justitieminister Beatrice Ask et consortes (inte) hanterar frågan om den nya barnporrlagstiftningen (särskilt bra alls). Att döma av Hadley-Kamptz börjar det hela likna ren fars i all sin välvilligt fumliga dumhet.
Det här gör mig både förfärligt arg och väldigt, väldigt ledsen. Kan man i alla fall hoppas att Posten AB ser över sin “företagskultur” efter det här?
Och när vi ändå rapporterar lite från den bisarra värld som är vår verklighet kan jag inte förstå hur Göteborgspolisen kan sova gott om nätterna.
Man kan säkert dra en massa växlar på att både fallet med en postavi dubbelt märkt med ordet “blatte” efter adressatens namn och ett av de mest flagranta fallen av polisbrutalitet under de senaste åren inträffat i Västsverige. Det har jag ingen lust med. För de har inträffat här, bland oss, i folkhemskheternas Sverige som nog ingen känt igen någonsin, utom möjligen i den mycket oskarpa backspegeln.
Man kan argumentera mycket kring preskriptionstider och att visa barmhärtighet i rättvisesystemet, men det här är ändå ett mycket kraftfullt argument för varför Roman Polanski ska vara precis där han just nu är och varför ursäktande av hans brott i just det här fallet kan betecknas som i bästa fall en ytterligt tveksam hållning.
Idag är det 400 år sedan det första mordet i (det som senare skulle bli) New York City begicks. Inget precis att fira, men garanterat något att fundera på. Och den som känner sig hugad för lite deckarverksamhet kan alltid försöka följa detta synnerligen kalla spår och se vart det leder.
Är det så här det där med likhet inför lagen ska tolkas? Att alla ska ha det lika jävligt?
Fallet med streamlänken från Canal Plus som kom på avvägar ser riktigt intressant ut. Stöld är i och för sig alltid stöld, men frågan är hur mycket stöld det är när Canal Plus själva säger att man, när man köpt sig en match, har rätt att dela med sig av länken till vem som helst – en länk som dessutom inte är individuell och inte förändras från match till match.
Nu blommar det i asfalten. IFPI, av alla organisationer, borde vara pålästa när det gäller marknadsföringslagstiftningen i Sverige. I alla fall om vi inte levt i en tid av eftertankens underordning inför de tomma, bombastiska indignationsvrålens primat. Men det gör vi ju och det är därför som Dagens Nyheter kan berätta att det nu inletts efterforskningar i huruvida den stora rättighetsorganisationens varningsbrev till Internet-leverantörer är för hotfullt formulerade och därmed kan falla under rubriken otillbörlig marknadsföring, en kategorisering som kan leda till vite på uppemot en halv miljon kronor om marknadsföringsdomstolen finner skäl för det.
Nu är väl de pengarna kaffekassa för en sådan multinationell bjässe som IFPI, men nog vore det en fin markering om domen föll till nätleverantörernas fördel i det här fallet.och tonläget dämpades något. Från båda håll i debatten, bör det väl tilläggas. För risken är uppenbar att det här bara leder till en ännu större mängd slag för det fildelarbröst som redan är närmast gorillamässigt bebultat. Skadeglädje leder ju sällan till några direkt positiva resultat.