För mig framstår saken som självklar: det är konst oavsett om det är en fladdermus som lättat sig eller om . . . → Read More: Signerat Läderlappen?]]>

I Herrljunga har man problem med att utröna om prickarna på Eriksbergskyrkans bänkar är konst eller bajs. Sällan har väl diskussionen om vad som är eller inte är konst fått mer handfast karaktär. (Kyrkans Tidning vet mer.)

För mig framstår saken som självklar: det är konst oavsett om det är en fladdermus som lättat sig eller om någon människa med pensel i hand utsmyckat bänkarna.

Det finns så mycket man kan säga om Elisabeth Ohlson Wallins utställningar ohc konstnärliga gärning. Det är väl tveksamt om debattens vågor kommer att gå lika höga nu som kring Ecce Homo när det begav sig, men man kan ju alltid hoppas. Hoppas kan man . . . → Read More: Obildad björntjänst]]>

Läs Stefan Johanssons artikel om Världskulturmuseets skandalösa svansande för lättstötta religiösa företrädare.

Det finns så mycket man kan säga om Elisabeth Ohlson Wallins utställningar ohc konstnärliga gärning. Det är väl tveksamt om debattens vågor kommer att gå lika höga nu som kring Ecce Homo när det begav sig, men man kan ju alltid hoppas. Hoppas kan man också att folk, i motsats till då, väljer att se bilderna och ta till sig budskapet innan de uttalar sig eller låter andra göra det åt dem.

Det som slår mig i sammanhanget är hur lättvindigt .se verkar behandla registreringar av avsomnade domäner. Man tycker att det på något sätt skulle ingå en återkoppling till den tidigare innehavaren – särskilt i sådana fall som tas upp i det ovan länkade inlägget . . . → Read More: Kulturarvet på webben]]>

Läs gärna det här intressanta inlägget om en “K-märkning” av webbsidor och domäner.

Det som slår mig i sammanhanget är hur lättvindigt .se verkar behandla registreringar av avsomnade domäner. Man tycker att det på något sätt skulle ingå en återkoppling till den tidigare innehavaren – särskilt i sådana fall som tas upp i det ovan länkade inlägget där domänen i fråga har varit ett varumärke och en signatur för en person eller ett fenomen av allmän bekantskap. Jag vet inte om så redan sker, men på samma sätt som alla andra branscher måste förhålla sig till nätets påverkan på deras affärsområde på ett moget och ansvarsfullt sätt måste också hela Internets ekosystem, från ISP:er via webmasters och administratörer till administrerande organisationer, börja hantera nätet med den respekt det förtjänar, vilken rimligen inte bör vara olik den som något annat, icke nätrelaterat, förtjänar. Någonting säger mig nämligen att den vilda västern-moral som hittills rått på nätet inte i realiteten varit hållbar på ganska länge. (Se bara på diskussionerna kring The Pirate Bay.)

Det finns många guldkorn i artikeln. Några exempel:

– Delvis är . . . → Read More: Politisk humor]]>

Sydsvenskan fortsätter sin bevakning av de allt besynnerligare turerna kring Malmöoperans ledning. Nu har det kommit reaktioner på den under gårdagen omtalade utredningen av operans situation. Och så här pratar folk som känner hur deras ställning och maktpositioner plötsligt inte längre är så säkra som de trodde.

Det finns många guldkorn i artikeln. Några exempel:

– Delvis är krisen på Malmöoperan skapad av en av ägarna, Region Skåne, och genom regionens kulturnämnds agerande. Man har blandat sig i operativa saker och man har gjort det offentligt och det har skadat bolaget.

Vilket antagligen ska tolkas som att Stefan Lindhe, moderat ledamot av Malmöoperans styrelse, tycker att allt blir mycket enklare om han och hans kompisar får vara småpåvar utan granskning av vare sig journalister eller, än värre, av folk som faktiskt kan peta dem från deras piedestaler.

Förslaget att det ska finnas ledamöter med kompetens inom bland annat musik- och kulturliv i Operans styrelse avfärdar Stefan Lindhe: – Det är ju faktiskt
så att de största resurserna kommer från det politiska systemet och då ska man ju ha folk i styrelsen som kan det politiska systemet. Men det har inte
utredaren tänkt på.

Frågan är om Lindhe själv tänkt på vad som borde vara operastyrelsens främsta uppgift: driva en musikteater på högsta möjliga konstnärliga nivå eller smörja gamla partikompisars egon.

Styrelsens ordförande Douglas Roth ställer sig frågande till de uppgifter om underskott som utredaren presenterat. – Jag vet inte varifrån han fått att
det skulle bli arton miljoner kronor i underskott i år. Han skriver om avgångsvederlag för direktörer och chefer och sådana kostnader kan ju ingen styrelse
planera för.

Det är uppenbarligen inte bara Lindhe som behöver upplysas om vilka hans arbetsuppgifter i styrelsen är. Hur kan man inte planera för avgångsvederlag?

Det ska bli mycket intressant att se exakt hur pinsam den här historien hinner bli innan dess huvudrollsinnehavare inser genansen i det hela och slinker ner i något från offentligheten skyddat hål varifrån de förhoppningsvis inte slinker upp igen på bra länge.