Kuriositeter

Nu visas arkiv för kategorin Kuriositeter.

“Somliga går med trasiga skor.
Säg vad beror det på?”

En sydkoreansk skotjuv har ertappats med inte mindre än 1700 par fotbeklädnader i en lagerlokal i Seoul. Polisen har placerat mannen i fängsligt förvar och för huvudstadens befolknings pedala hälsa kan man bara hoppas att det dröjer innan den förslagne herr Park åter försätts på (sko?)fri fot.

Jag undrar just hur mycket rector magnificus Per Eriksson vistas på sitt tjänsterum i universitetshuset. Eller kanske mer precis hur mycket han tittar ut genom de ansenliga fönster det har. Hade han gjort det hade han kanske inte, i ett märkligt mumlande tonfall, framfört den något besynnerliga synpunkten att det behövs mer liv och rörelse på området mellan “AF-huset” (sic) och universitetsditot.

Mest anmärkningsvärt är nog ändå hans förslag till hur man ska råda bot på det bristande springet: en underjordisk konferensanläggning under universitetsplatsen.

Jag vet att det bara är stilistik och en (eventuellt något oroande) bild när det påstås att föreställningen 4 x Ravenhill äger rum i tarmsystemet på Stockholms Stadsteater. Min fantasi förbjuder mig dock att undgå att spekulera i vilken ände av detta teaterns tarmsystem som motsvarar munnen och vilken som är den andra. Äts man upp på scen och kommer ut ur sceningången (-utgången?) som en lort eller är det omvänt och kan man då med fog säga att det presenteras definitionsmässig skit på en av Sveriges mest hyllade institutionsteatrar?

Det är synd om Mattias Lönn som fick sitt lårben hopskruvat fastän det inte fanns någon fraktur.

Och visst. Röntgenbilder är kanske inte alltid utmärkta. Men hur i hela fridens dar kunde man undgå att uppfatta att man var ute i ogjort väder när man öppnat upp patientens ben?

Tumbabon som enligt en artikel i Sydsvenskan tydligen lämnat in ett förslag till Malmös kommunfullmäktige om att staden, som ett led i sin internationella profilering, i icke svenskspråkiga sammanhang borde kallas Mothvirgin, är förmodligen inte bara lite spånig utan även lite efter. Senast jag själv skämtade på det här viset, vilket måste ha varit i början av 1990-talet, kallade jag alltid Malmö för Mothmaid, vilket i mitt tycke är en bättre översättning på samma töntiga tema.

Jag medger att det är rätt praktiskt, men jag kan inte låta bli att tycka att en väckarklocka kopplad till en GPS (via Joakim Jardenberg) är lite för mycket bekvämlighet och framför allt lite av en spänningsdödare. Visst, det är ju inget vidare att vakna med ett ryck två minuter efter det att man passerat stationen där man tänkte stiga av, men samtidigt är det lite som att planera för alla eventualiteter. Och hur roligt är det i längden?

Astronät

Jag gillar rymden och är (på ett rent kuriosaplan) barnsligt fascinerad av sådant som hur frånvaron av gravitation påverkar saker och ting, så humanist jag är. Därför tyckte jag mycket om New York Times intervju med T.J. Creamer, den förste som twittrat från rymden. Här får man bland annat veta hur man kopplar upp sig från rymden och hur eldslågor beter sig i tyngdlöshet.

I enlighet med principen om att det mesta kan bli maskinläsbart finns nu GML, ett markupspråk för grafitti och klotter i största allmänhet. (via Erik Stattin.)

Frågan är mest om det finns så mycket kvar att hitta på markups för, åtminstone i fråga om sådant som på ett eller annat vis har med text att göra.

Mitt antivirusprogram började för någon tid sedan något överraskande rapportera Spotify-klienten såsom infekterad av något den angav som “themida”. Lite efterforskning visade att themida är ett system för skydd mot dekompilering av program (att göra program som är körbara på datorer läsbara för människor så att man till exempel kan knäcka licensskydd och annat). Det är väl bara en tidsfråga innan Spotify och virusbekämparna klarar ut saken, men tills dess tänker jag förtjust småle åt hur de livrädda skivbolagsbjässarna vidtar mått och steg för att skydda sina inkomstkällor vilka säkerhetsföretagen klassar som direkt riskabla.

Historien om diabetikern som på grund av en med hänvisning till terrorlagarna trilsk pilot inte fick ett transplantat är så vansinnig, så urbota konstig och så uppåt väggarna bisarr att jag knappt finner ord. Men, tja, det är väl bara att hålla utkik efter explosiva, potentiellt fundamentalistiska bukspottskörtelceller vid nästa flygning. Vem vet, de kanske exploderar?

« Äldre inlägg