Jag upphör aldrig att fascineras av politisk musik. Här kommer ännu ett exempel på det intressanta förhållandet att i övrigt otidsenliga musikstilar osvikligen tas till heder av partier som vill peppa väljarskarorna med någon liten trudelutt. Den här är från MUF, heter “Sverige jobbar!” (sic) och är en sönderkokt blandning av Patrik Isaksson, Tomas Ledin och något onämnbart amerikanskt snällrockband från cirka 1997. Textmässigt underträffar den för all del inte så mycket av den oftast mer påflugna pamflettering man ägnar sig åt i det politiska motståndarlägret. Man kan verkligen fråga sig varför ideologier (eller, tja, sakfrågor, kanske) som ska motivera en stor grupp människor att styra ett helt land inte ens kan omsättas i vettig konst. Brister det i passionen?
|
|||||
|
Jag har alls ingenting emot motorcyklar och sådant (bara en hel del mot de bisarra brottskulturer som vuxit upp kring vissa ansamlingar av motorcykelentusiaster), men vill bara för tydlighets skull meddela att det här inte handlar om mig. Uppdatering: det hela blir naturligtvis inte mindre fnissigt för att jag läser som en kratta och uppfattar “bikers” och “cykel-” i just det här sammanhanget som synonymt med motorcykelkulturen. Jag velocipudlar och hoppas att Sveriges cyklister har överseende med kontaminasammanblandningen. Säga vad man vill om Sarah Palin: hon är envis som synden. Nu senast har hon använt ett ord som inte finns och jämfört sig själv med Shakespeare. Det var nånting med högmod och fall… Nu finns det flygande bilar eller möjligen vägburna flygplan. Företaget Terrafugia kommer hur som helst, om allt går enligt planerna, om ett och ett halvt år att börja sälja Transi,tion, ett lättviktsflygplan som, när man landat på en flygplats, genom att fälla ihop vingarna, förvandlas till en helt (o)vanlig personbil som kan köras vidare i den egenskapen så långt föraren (piloten?) lyster. (via New York Times BITS.) Jag ser redan framför mig hur bilskolor världen över redan nu börjar fundera på hur de ska kunna kombinera körkortsinstruktion med flygcertifikatstudier. För att inte tala om alla implikationer denna utveckling kan tänkas ha för så skilda industrier som parkeringsvakter, trafikpoliser, actionfilmregissörer och flygbolag. Joakim Jardenberg blir, liksom jag själv, upprörd över de fullständigt vilda spekulationerna i svenska medier rörande mängden aktiva pedofiler på Internet. Läs och begrunda. Ännu ett rejält sågtag i den allt tunnare gren på vilken de grötmyndiga och samtidigt djupt spekulativa traditionella mediernas trovärdighet sitter. Det är tur att våra partiledares musiksmak inte (så vitt mig bekant åtminstone) har något inflytande över deras politiska gärning. Åtminstone om sagda musiksmak avspeglas i de Spotifylistor som blivit så hett omdiskuterade under våren. Läs Andres Lokkos språkligt pubertala men i övrigt skarpa reflektion över desamma, vari man också kan hitta länkar till dem. Själv slogs jag av två saker: bara hos Jan Björklund fanns det ett stycke med tidigare kompositionsdatum än, säg, år 1960: första satsen ur Mozarts Eine kleine Nachtmusik. Och bara i den i övrigt hisnande besynnerliga, helt otrendiga (och därför sannolikt fullt ärliga), men inofficiella spellista som sammanställts på uppdrag av vår värde statsminister Reinfeldt återfinns det något bidrag ur musikteaterrepertoaren (utan inräknande av jukeboxmusikaler): den sönderspelade Guldet blev till sand. Med Peter Jöback. Det är bara att gratulera Säters kommun. Till “Glada Hudik” (Hudiksvall) och “Sveriges närmaste stad” (Enköping), för att inte tala om riksgenansen “When in Europe, don’t miss Skurup” kan vi för Säters del nämligen sedan tre år lägga “Det är lätt att bli tokig i Säter“. Trots försäkringar från personer i kommunen om att det handlat om “tokig som i glass” är det naturligtvis avsett som en självironi över det faktum att Säter är mest känt för den rättspsykiatriska klinik som finns där. I linje med min övertygelse om att det nuvarande medietempot är lite för snabbt vill jag nu, som antagligen (och eventuellt med viss stolthet) den siste i raden, tipsa om en krönika av Lisa Magnusson där hon på ett förtjänstfullt sätt gör upp med den språkliga skvadern “hen” och dess inte på något vis sympatiska implikationer. För den händige vuvuzelavägraren (vad det nu skulle vara för fel på vuvuzelor lämnar jag åt personer i denna kategori att utreda bäst de gitter) finns här en beskrivning av hur man gör ett filter för att ta bort det för somliga enerverande ljudet. Det är inte alltid lätt att avgöra vad man får och inte får enligt svensk lag, men det här känns snurrigt i överkant. En man från Stockholm som dömts för försök till köp av sexuell tjänstanser sig ha blivit utsatt för brottsprovokation eftersom den han enligt domen försökte köpa sex av var en civilklädd kvinnlig polis. Brottsprovokation (att förmå en person att begå ett brott för att kunna sätta fast densamme för detsamma) är förbjudet i svensk lag medan bevisprovokation (att till exempel följa efter en person som man tror kommer att begå brott för att gripa vederbörande när det faktiskt hänt) är fullt lagligt. Polisen hävdar, föga överraskande, att det man sysslade med var bevisprovokation. Det må vara hänt att Sveriges Radios nyhetsartikel i ärendet är taffligt skriven, men om så inte är fallet och formuleringarna i den stammar från personer inom polisen är det här mycket konstigt.
Sist jag såg efter var prostitution tillåtet och köp av sex förbjudet. Man kan tycka vad man vill om sexköpslagen, men om polisen i Stockholm aktivt går ut i kampanjer mot prostitution, begår de då inte ett lagbrott?
Man kan förstås fråga sig varför en person föreslår ett belopp efter en fråga om en annans sexuella tjänster är till försäljning om det inte finns en avsikt att köpa en sexuell tjänst, men å andra sidan förefaller ju polisens uppträdande onekligen, åtminstone för en utomstående lekmannabetraktare, vara en brottsprovokation. Hade sagda polis hållit sig i en bil och betraktat en potentiell affärsuppgörelse mellan två kontrahenter i ett sammanhang där det faktiskt var fråga om köp av sexuell tjänst och sedan tagit köparen på bar gärning kan man sannolikt med gott lagstöd framhålla detta som bevisprovokation. Sedan kan man förstås undra varför den åtminstone i sina egna ögon ständigt hårt ansatta ordningsmakten ska arrangera utomhusmaskerader i stället för att endera bedriva ett fruktbart spaningsarbete för att sedan kunna gripa faktiska brottslingar eller höja rösten mot den kontraproduktiva lagstiftning mot köp av sexuell tjänst vars enda resultat blivit att de verkliga övergrepp som sker i dessa sammanhang blivit ännu svårare att upptäcka och beivra. |
|||||
|
Copyright © 2010 Fredrik Fischer - All Rights Reserved |
|||||
