Av Fredrik Fischer, oktober 17th, 2006%
Lunds stift har fått en ny biskop. Hon heter Antje Jackelén, är professor och har redan innan hon formellt mottagits som ny lundabisp utmärkt sig genom att vara den första biskop i stiftets historia som väljs redan i första valomgången samt genom att vara den första kvinnliga biskop som Svenska Kyrkan själv utser. (Kyrkans Tidning vet mer.)
Jag har ingen som helst aning om vad detta innebär för stiftets framtid eller vilken teologisk inriktning Jackelén företräder, men antar att majoriteten gjort ett klokt val samt att tiden lär utvisa huruvida det egentligen var så.
Undrar dock, helt trivialt och irrelevant, om Jackelén också har hund, liksom avgående biskop Christina Odenberg (vars jycke heter Chabo) samt om Jackelén kommer att vara en lika flitig gäst på Akademiska Föreningens evenemang och andra tillställningar i AF-borgen som sin företrädare, vilken jag bland annat haft nöjet att möta på hemvägen från Lunds nations bal under muntert småprat med sitt sällskap för kvällen.
Av Fredrik Fischer, maj 5th, 2006%
Min alma mater, eller snarare hennes studenter, befinner sig under inte oförtjänt verbal beskjutning.
Aftonbladets krönikör EvaEmma Andersson ger sig i en text späckad med socialistisk retorik på den ingrodda förmenta lundensiska överlägsenheten. Det hon mest av allt tycks kritisera är de studenter som hon inte riktigt vågar kalla klassförrädare, alltså de spolingar ur “arbetarklassen” (vad är det egentligen? Kan någon, någon annan eller någon tredje, eller varför inte EvaEmma Andersson själv, vara vänlig att en gång för alla förklara vad det ordet har för innebörd i dag? Framför allt när en intellektuell, högutbildad och (antagligen) välbetald journalist använder det om sig själv i kontrast till studenter) som börjat studera och nu ser ner på och idiotförklarar sina tidigare gelikar.
Det är inte det att jag inte förstår vad det är hon vill åt med detta av en blixtvisit påkallade utfall mot lundenseriet. Jag håller med om att det är ett problem, detta med vissa av lundastudenternas högnäst världsfrånvända och plumpa attityd till omvärlden. Men att på det här sättet gå fram fullkomligt onyanserat, därtill baserat på endast ett besök, är väl ändå lite övermaga?
Och att Andersson sedan koketterar med att hon skrattade åt det folkliga firandet av kungen och “hattfjanten” (drottningen, får man förmoda) förefaller i mina ögon mest som bara ännu ett försök att bevisa att hon minsann är på rätt sida om den osynliga, men ack så tydliga, mur som skiljer Arbetarklassen från Borgarpacket. Det är visst inte bara lundastudenter som måste bevisa sin tillhörighet genom att gadda sig samman mot någon annan. Det förefaller som om även skribenter på vänsterkanten har ett behov av att legitimera sig som rättrogna. Frågan är bara inför vem – sig själv eller sina kollegor?
I sak håller jag som sagt med Andersson, men jag tycker att hennes formuleringar är problematiska och onödigt svepande.
För ett lundensiskt perspektiv på den skämda lundensiska studentattityden hänvisas glatt till Lundagård, där en artikel sätter fingret på detta pinsamma och i längden mycket obehagliga problem. Patrik Svensson har även kommenterat det hela på Sydsvenskans kulturblogg.
Av Fredrik Fischer, december 9th, 2005%
Sydsvenskan rapporterade i går att Tiina Rosenberg (som väntat) blir ny professor i genusvetenskap och prefekt för Centrum för genusvetenskap vid Lunds universitet.
Roligt! Det är kul med kontroversiella forskare, även om jag personligen kanske inte håller med om allt hon säger eller står för. Men hon är uppenbarligen kompetent för det arbete hon ska utföra och en tillräckligt färgstark person för att göra genusvetenskapen till ett betydande ämne, eller åtminstone ett som märks, på universitetet.
I sammanhanget kan det som kuriosa vara intressant att notera följande mening ur artikeln:
“Tiina Rosenberg fick tjänsten på grund av sina pedagogiska meriter och i konkurrens med 19 andra sökande.”
Jag vet att det bara är en liten språklig miss, men när det handlar om en så här pass omstridd person blir värdeladdningarna intressanta i alla fall.
Av Fredrik Fischer, december 6th, 2005%
Som väntat (dessvärre) tog Lundakarnevalen inte heller denna gång chansen att satsa på något lite oväntat när det gälde att välja general. Det blev en man och det blev den mest väntade: Eric Dahlgren, f.d. kurator på Lunds nation och det mest kända ansiktet i en annars förvånansvärt okänd karnevalskommitté. (Just det senare förhållandet lär väl bero på att alla eventuella kända ansikten ändå är insyltade men inte vill ha något personligt ansvar eller för mycket jobb. Klokt, men dumt på samma gång.) Sydsvenskan har rapporterat från generalsvalet. Eller förkunnelsen av general rättare sagt.
Det kanske är en skitsak att tjura över, men vore det inte fint om vi i stället för att ha en låtsat rolig tillställning för att “utse” en redan på förhand given general hade haft möjlighet att välja general och kommitté i sin helhet? Med inlämnade förslag och valsedlar och hela faderullan? Bara för att testa, menar jag. Om det inte fungerar så är det väl bara att gå tillbaka till det unkna och invanda.
