Fredrik Fischer » Matprat

En katt i köket

Fredrik Fischer — Tue, 08 Jun 2010 13:20:44 +0000

Jag tycker verkligen om filmen Julie & Julia med all dess värme (från spisar och karaktärer) och dess sensuella förhållande till tillagandet och ätandet av mat. Jag tycker emellertid betydligt mer om katter och det gläder mig därför mycket att Julie Powell, kvinnan vars liv och memoarer inspirerade filmen, skrivit en vacker text om sin katt Maxine och hennes betydelse i Powells liv och verk samt hur förhållandevis obetydlig katten i filmen framstår i jämförelse med Powells livskamrat.

En dag ska jag skriva en längre text om fascinationen inför katter, min och andras. Men det är en annan dag.

Prata i kockmössan

Fredrik Fischer — Thu, 21 Jan 2010 01:40:17 +0000

Björn af Kleen grubblar i sedvanligt 2000-talsintellektuell ton över om TV-programmet med det mest frånstötande namnet på länge, SVT:s Landet Brunsås, representerar machomännens definitiva intåg i en kvinnlig domän (som om Jamie Oliver och Gordon Ramsay med flera aldrig existerat) och kommer fram till att så eventuellt inte är fallet. Eller kanske omvänt. Det hela är lite oklart.

Efter att under kvällen ha tittat på det första av seriens åtta avsnitt har jag helt andra reflektioner. Förutom det vämjeliga i namnet (tänk själv den bibliska liknelsen om ett land som flyter av mjölk och honung – redan det en smula magstarkt även för en gourmand – fast med godsakerna ersatta av brunsås) är programmet nämligen häpnadsväckande slätstruket. Det provocerar inte så mycket genom sina (i och för sig stundtals himlastormande) pinsamheter (ingen nämnd, ingen glömd) eller stockholmska navelskåderier som med det faktum att det lika gärna kunnat heta Världens dåligaste mat.

Två av den ironiska generationens grabbarna Grus (jag vet att de gång på gång avsvurit sig detta med ironin, men här får de ännu ett återfall), Henrik Schyffert och Erik Haag försöker sig nämligen på ironikerkollegan Fredrik Lindströms föregivet folkbildande, lättakademiska tilltal med demonstrativa intellektualitetsmarkörer och lyckas precis lika bra som Lindström med att slå så hårt mot de redan öppna dörrarna att de gång på gång står på näsan på kuppen. Jag ser det inte som någon tillfällighet att den mest undanskymda medlemmen av den nominella programledartrion är matskribenten Lotta Lundgren, vilkens rutpersonlighet är långt behagligare än de båda överåriga egocentrikernas och vars ämneskunskap i varje annat rimligt sammanhang skulle ha givit henne en central roll och förpassat de båda andras pseudohumoristiska lekstuga till bonusmaterial på programmets hemsida.

Tanken med denna serie är säkerligen, liksom fallet var med Lindströms båda tidigare programserier, Världens dåligaste språk och Världens modernaste land, för samma TV-bolag, att bevisa att dess ämne (i detta fall alltså svensk mat, i de båda andra det svenska språket respektive svenskheten) är en summa av en hel rad olika intryck och att det faktiskt inte är några problem att tycka om varken blodpudding eller kebabrulle. Kanske vill man på detta sätt, med brödkavlar och grilltänger i högsta hugg, mota intoleransens gårdfarihandlare i grind. En något mindre sympatisk, men dessvärre fullt plausibel, tolkning är att public service-TV behöver vardagstittare, Schyffert och Haag behöver jobb och att man inte gjort mat-TV på just det här viset tidigare, varav framför allt det senare borde väcka till viss eftertanke inför ett sådant här projekt. Syftena må emellertid vara aldrig så vällovliga – resultatet blir näringsfattig slarvsylta när ingen tycks ha läst receptet och kockarna är alltför intresserade av att klia varandra och sig själva på ryggen för att inse att fläsket brinner.

Yrkesetik vid matbordet

Fredrik Fischer — Thu, 10 Dec 2009 23:42:43 +0000

Det gläder mig att även en så pass nitisk (i ordets bästa bemärkelse) förespråkare av journalistisk hederlighet som Andreas Ekström inser det praktiska i att inte alltid hålla stenhårt på principerna.

Väloljat med välsaltad nota

Fredrik Fischer — Sun, 22 Nov 2009 02:01:12 +0000

Gourmet Grön
Klostergatan, Lund
Hemsida

Man kan tänka sig sämre sätt att tillbringa en fredagskväll än på en restaurang med en i huvudsak vegetarisk buffé och närproducerade råvaror som föregiven specialitet. Och nog får man en vegetariskt orienterad buffé på Gourmet Grön, även om grönsakerna är dränkta i så mycket olja att eventuella hälsoambitioner bör förses med vissa förbehåll om man uppsökt etablissementet av den anledningen. Inte är grönsakerna i sig, som man kanske kunde vänta, särskilt spännande heller. Urvalet är ungefär som en mer välsorterad salladsbuffé på en lunchrestaurang, låt vara med utmärkt kyckling och oliver som inte heller går av för hackor. Men så mycket av maten är alldeles för uppenbart hämtad direkt ur någon konservburk att det är lätt att tvivla på det där med närproduktion, försåvitt det inte plötsligt vuxit upp osynliga konservfabriker i lundatrakten.

Det mesta av detta kunde man lätt ha haft överseende med om det inte vore för priset. Ett pris per kuvert kring 300 kronor är verkligen inte på något vis rättfärdigat av det man presenterar här. Gourmet Girig, månne?

En redig kritiker

Fredrik Fischer — Sat, 26 Sep 2009 08:52:46 +0000

Det är ju mycket snack om kritikerns roll just nu apropå Tomas Anderbergs bok i ärendet. Härvidlag tycker jag att det är värt att notera Sydsvenskans verkligt kräsne krog- och barkritiker Mattias Kroon, vilken sannerligen inte låter något passera som är under hans värdighet. Jag har tidigare tyckt att han varit väl tjurig, därtill utan det stilistiska finlir som ska till för att även sådana åsikter ska kunna slinka ner. Men hans senaste rekviem över flydda tiders bartenderkultur och det däri återfunna extatiska utbrottet över en << href="http://en.wikipedia.org/wiki/Sazerac">Sazerac (visserligen, noterar Kroon, inte utförd enligt alla konstens regler) drucken på Babel, höjde min respekt för denne verkligt store kritiker i vardande. Nu börjar kräsenheten balanseras av uttrycksförmågan och resultatet är mycket delikat. Att jag sedan kanske inte tycker att just en Sazerac låter så där rasande gott (men titta i faktarutan efter Side Car) är ganska ovidkommande.

Föredömligt före föreställningen

Fredrik Fischer — Fri, 21 Aug 2009 13:50:10 +0000

Aalborgs Teaters teatercafé
Aalborg, Danmark
Hemsida

Dess namn är direkt missvisande. Teatercaféet i Aalborg Teater är inte en plats där man intar ett glas vin och jordnötter i pausen stående vid ett barbord (även om en besökare för all del säkert också kan få sådana önskemål tillgodosedda). Det är en ambitiös restaurang med i mitt tycke kanske lite väl högt sikte vad varmrättsmenyn beträffar men som gör mycket bra ifrån sig.

Själv åt jag, vid mitt besök där under gårdagen, en “platte” med allehanda smårätter som kalkonköttbullar, varmrökt lax, kanderade vindruvor, tigerräkor och bruschetta med tapenade: alltsammans mycket välsmakande och till ett pris som inte skrämde slag på varken mig eller min plånbok. Desserten – chokladmuffins med banan- och jordgubbsbitar – var, trots de skenbart ordinära ingredienserna, nästan onödigt god och därtill verkligen prisvärd.

Teatercaféet är, som alla liknande etablissemang, huvudsakligen till som ett komplement till teatern. Men i den egenskapen är det förnämligt.

Pungslagna

Fredrik Fischer — Sun, 18 Jan 2009 03:36:33 +0000

Restaurant Teaterkælderen
Köpenhamn

Man hade kunnat tänka sig att Restaurant Teaterkælderen, den inrättning (det bär mig emot att kalla denna skamfläck på Köpenhamns i övrigt, såsom det anstår en mindre metropol, förnämliga kullinariska karta för något som ens antyder gemyt) som är belägen mitt över gatan från Det Ny Teater i likhet med sin framgångsrika grannes scenkonstutbud skulle bjuda sina gäster på prisvärd, högklassig bespisning. Efter att i fredags kväll tillsammans med min fru ha avätit den relativt sett ojämförligt dyraste måltid vi någonsin satt i oss kan denna förmodan enbart betraktas såsom uppåt väggarna fel.

Denna redovisning tar inte hänsyn till hur inrättningen rubricerar respektive rätt utan föredrar endast vad som faktiskt serverades.

Förrätt: 1. Vattniga kräftstjärtar med ointressant grönsaksgarnering. 2. Rökt oidentifierad fisk med likaledes rökt (och åtminstone rimligen ätbar) färskost.
Huvudrätt: 1. Kronhjortsstek (helt OK) med vanliga kokta potatisar och ofarlig sås. 2. Lammlår som tillbringat på tok för lång tid i grytan (köttet kan ha varit fint en gång men var vid ankomsten till bordet såväl fingervarmt som mer än lovligt trådigt), serverat med trist sky och genant lite och sorgsen potatismos.
Dessert: 1. Ointressant och relativt smaklös bärtårta. 2. Tiramisu utan varje slags ambition.

För detta, inklusive en liter vatten (till priset av 25 danska kronor), vars en ginger ale och vars en drink, fick vi betala motsvarande strax över 1200 svenska kronor. Och då har jag inte räknat in det vi fick betala för den mat vi – så klart, eftersom vi blev hungriga ganska snart – fick skaffa oss efter den föreställning vi såg.

Smaskens

Fredrik Fischer — Thu, 21 Aug 2008 19:57:28 +0000

Med hänvisning till bristande erfarenhet kan jag inte uttala mig om tårtorna hos Ultimate Cake i Malmö, men deras cupcakes och biscotti är alldeles ljuvliga. I synnerhet garneringen av koppkakorna var något i hästväg. Och hallonfyllningen låter sig svårligen beskrivas.

Undvik!

Fredrik Fischer — Fri, 09 Feb 2007 23:35:00 +0000

Sollde kaffebar
Malmö

Jag vet att Likemind tycker att Sollde på Regementsgatan i Malmö är ett utmärkt ställe att mingla på, men som lunchleverantör är det inte mycket att ha. För 40 kronor får man en ynka liten baguettoid med i mitt fall förskrämda mängder salami och sallad, vilkas minimala energimängd är förbrukade på kortare tid än vilken som helst kopp ur barens enligt ryktet utmärkta kaffesortiment. Det senare ska provas vid annat tillfälle.

God lördagslunch!

Fredrik Fischer — Fri, 09 Feb 2007 23:29:00 +0000

Klostergatans vin och delikatess
Lund

Den 3 februari bevistade vi Klostergatans vin och delikatess, Klostergatan 3, Lund, för att få oss något till lunch. Det visade sig vara ett mycket klokt beslut. Här vankas synnerligen vällagad mat till hyggliga priser (en ordentlig ryggbiff med gorgonzolasås och potatis samt en kronärtskocka i balsamvinäger för 79 kronor), trevlig och snabb betjäning samt, sist men inte minst, trevliga ljusa lokaler med stora fönster och en behaglig akustik som gör att man lätt kan hålla en konversation igång utan att behöva skrika ävne när restaurangen är välbesatt. Vi fick ordentliga portioner och lämnade etablissemanget nöjda och belåtna. Det finns all anledning att återkomma hit!