|
|||||
|
Miljöpartiets Yvonne Ruwaida upphör aldrig att förvåna. Senast har hon tydligen i en debatt om den diskutabla transportsatsningen Förbifart Stockholm förespråkat att huvudstadens centralt belägna butiker bör frakta sina varor nattetid per tunnelbana. Med sådana tillskyndare behöver miljön inga fiender. Det ska vara en symbol. Symboler är enkla och till intet förpliktigande. Det är band i alla regnbågens färger (och några till), det är broscher och knappar och märken och pins och det är Facebook-grupper till förbannelse och där bortom. Därtill alla manifestationer, galor, insamlingar (helst i TV) och andra jippon. Till den sistnämnda kategorin får väl Earth Hour räknas, detta stolliga påfund där nordvärlden genom ett slag i luften vill bekämpa hoten mot miljön, överkonsumtionen och, sannolikt enligt somliga, Allt Ont I Världen. Själv undrar jag hur man gör för att verkligen göra skillnad. Vad gör jag som betyder mer än ett dubbelklick på en länk på Facebook i det långa loppet? Som Johan Norberg skriver är det onekligen ironiskt att Världsnaturfonden vill ge världen hopp genom att släcka ljuset. Helt oavsett symbolkrocken är det förstås rena nysen att släcka ner så mycket apparatur för att en timme senare starta upp den igen. Sådant kräver ju också energi – med all sannolikhet mer energi än om grejerna bara hade fått stå påslagna. Det finns hopp för framtiden. Men bara om vi kan sluta vimsa runt i de tomma gesternas dumskallemörker och göra något faktiskt effektivt. Förslagsvis med lampan tänd. Behöver månne miljöminister Andreas Carlgren en timeout? Eller är det bara jag som tycker att det är lite konstigt att ena dagen beställa avskjutning av 27, som det visar sig, fullt friska vargar bara för att några dagar senare begära import av 20 likaledes fullt friska, ehuru levande, djur österifrån, allt, enligt uppgift, i strid med rådande vetenskaplig konsensus? Frid över de arma ulvarnas minne, hur som helst. Människans närvaro och det ur natursynpunkt besynnerliga fenomenet städer gör intressanta saker med djurlivet. I Financial Times finns en artikel om Moskvas herrelösa hundar, vilka håller på att utveckla alldeles särskilda karaktärsdrag som på sikt teoretiskt sett skulle kunna innebära en ny underart och där några individer till och med lärt sig själva att utnyttja den ryska stadens gigantiska tunnelbanenät. (via Erik Stattin.) Själv tycker jag detta med strykarhundar som en väsentlig del i ett så här pass stort områdes ekologi bara låter positivt. Att överhuvud taget försöka få in fler djur i stadsbilden, vilka inte är försedda med vare sig koppel eller skattebevis, torde nog, om det görs med omsorg och ett tydligt mål, inte kunna göra något annat än gott. Det var, förstås, inte bara i fråga om den danska polisens brutalitet som Köpenhamnskonferensen blev ett rungande misslyckande. Själva överenskommelsen, om man nu ens kan tala om en sådan, är knappt ens värd pappret den står skriven på. Faktum är att framställningen av nya exemplar av dokumentet förmodligen tar ut alla eventuella miljömässiga vinster som mot förmodan kan ha åstadkommits i den danska huvudstaden. Men varför blev det så här? Mark Lynas satt med vid förhandlingarna och har skrivit en fascinerande och hårresande text om dem i The Guardian. Allt handlar, i korthet, om storpolitisk tuppfäktning och är groteskt i all sin futtighet. Klimatkonferensen i Köpenhamn kommer med all sannolikhet, om samtliga fortsätter på den inslagna vägen, inte att gå till historien som en seger för samförstånd i klimatbekämpningsfrågorna utan som ett entydigt nederlag för demokrati och mänskliga rättigheter. Inte bara med hänvisning till de internationella förhandlingarna utan även och i all synnerhet med tanke på den danska polisens hantering av demonstrationerna i samband med konferensen. I Sydsvenskan delger oss Petter Larsson direkt hårresande information om vilka hårda nävar den danska staten fått sedan man skaffade sig det så kallade lymmelpaketet. Jag kommer osökt att tänka på gårdagens artikel i samma tidning där Per Svensson reflekterar kring hur en järnhård makt rämnar. Nog finns det paralleller att dra mellan Ceaucescus patetiska gest från balkongen och det som händer i dag. Inte bokstavligen, naturligtvis, men den självgoda och liknöjda makten avslöjar sig i sin ömklighet oavsett om det sker i ett lamt vinkande från en av tiden frånsprungen diktator eller i undantagslagar riktade och groteskt överdimensionerade polisiära insatser mot i huvudsak fredliga demonstranter. Att den folkliga beteckningen på den nya särskilda polislagen i Danmark (som i svensk översättning är “lymmelpaketet”) utsetts till 2009 års danska ord i en omröstning under överinseende av Danmarks Radio får väl bara ses som ett ironiskt tecken i tiden. Uppdatering: Mahmoud Ahmadinejad har uttalat sig positivt om händelserna i Köpenhamn om vilket Sydsvenskans Patrik Svensson skriver klokt. Inte oväntat gjorde sig apokalypsens fyra ryttare ärende till Köpenhamn igår. Tyvärr åtföljdes de tysta ryttarna av vitklädda aktivister från Greenpeace, vilket onekligen, för den som kan sin uppenbarelsebok, torde ha givit ett lite annat intryck än det önskade: vitt är färgen på den ryttare som företräder sjukdomarna innan undergången. …ju svårare det blir att hitta mat till allihop. Ann-Charlotte Marteus funderar över behovet av genmodifierade grödor. Inte för att detta skulle lösa alla problem, men det är i alla fall en väg framåt. Ladislaus Horatius påminner om kvällens kampanj för en global andningspaus. Stäng av alla energislukande apparater mellan 19:55-20:00 (eller längre om det känns bra) i kväll. Du är inte ensam om du gör det. Med tanke på de högst oroande nyheterna om i vilken takt vår jords klimat förändras är det här nog det bästa vi kan göra just nu. Som en symbolhandling och kanske som en försmak på vad som borde komma snart. Dagens Nyheter rapporterar att det återigen är ordentligt blött i Dresden samt övriga Sachsen, delar av Tjeckien och södra Polen. Man kan naturligtvis dra de slutsatser man vill, men om det här inte är ett regelbundet återkommande fenomen som dokumenterats sedan många hundra år är det kanske återigen värt att fundera över det där med växthuseffekten. Eller helt enkelt flytta kulturskatterna från Dresden,och de övriga berörda städerna. Fast det vore samtidigt synd på väldigt fina städer… |
|||||
|
Copyright © 2011 Fredrik Fischer - All Rights Reserved |
|||||
