Jag blev just lite orolig. Någon har fått en sökträff på den här sidan med termerna “håltagning båt”. Jag vill å det bestämdaste avsvära mig allt ansvar för eventuella sjöhaverier som följd av något jag skrivit här eller annorstädes. Det har aldrig varit min avsikt att uppvigla eller på annat sätt anstifta fartygssänkning.
|
|||||
|
Det råder en viss orättvisa här i världen. När man i tidningar och andra publikationer nämner personer i samband med dagar är det oftast fråga om personer som fötts på en viss dag. Eftersom jag tycker att döden förtjänar lika mycket uppmärksamhet som livet (eftersom den trots allt är en högst väsentlig del av detsamma) har jag därför nu bestämt mig för att inleda ännu en sporadiskt återkommande serie här på bloggen, nämligen Dagens döing. Räkna för allt i världen inte med att jag skriver i den varje dag, men titt och tätt lär det dyka upp saker. Trevlig läsning! Det är i och för sig intressant att diskutera bloggandet som fenomen, vad det gör med människor och med världen. Jag blir emellertid inte klok på vad Leo Lagercrantz menar när han skriver sitt “försvarstal”. Är han ironisk? Är han blasserad? Vad är det med karln? För min del ser jag bloggandet som ett sätt att kunna skriva precis det som faller mig in på det sätt som faller mig in just när det faller mig in. Det är inte alltid nödvändigtvis på blodigt allvar (vilket inte, och det är nog viktigt att påpeka, utesluter att det mycket väl kan vara det). Men vad det än är så är det, åtminstone inte medvetet, ett sätt att vara en del av en framåtrörelse eller något jag bara gör för att försöka hänga med. Jag gör det – faktiskt – mer eller mindre, som den otidsenlige människa jag är, till största delen för ros skull. Eftersom Anders Jansson och Johan Wester har annat för sig tänkte jag ta upp en av deras idéer här. Vi får se hur länge inspirationen varar, men från och med nu kommer det att serveras ett i-landsproblem på den här bloggen varje morgon. Det ska också tilläggas att de här inte nödvändigtvis behöver ha bäring på eller vara problem för just mig. Förhoppningsvis är de roliga eller, i bästa fall, tänkvärda ändå. I ett inlägg hos Mindpark diskuteras huruvida (eller snarare att) vi är på väg ut ur informationsåldern (själv trodde jag det hette informationssamhället) och in i något annat med hänvisning till att informationen på Internet numera är mer en fråga om en samling av olika informationer än en rent encyklopedisk dito.
Vi går alltså in i relationsåldern. All information är inte bara relativ i betydelsen att sanningen i sig högst påtagligen blivit en subjektiv upplevelse utan även i den meningen att all yttrad sanning förväntas relatera till någon annan. Diskussionen är ständigt pågående, som sagt. Ett blogginlägg som kommer med något slags påstående av någon slags vikt förväntas länka till grunderna för detta. Jag kommer ofta på mig själv med att ifrågasätta information som inte är försedd med hyperlänkar. Och nog är det sant att dialogen blivit större i ett samhälle där vi inte räcker upp handen utan bara pratar på. Det stora problemet är frågan om någon alls lyssnar eller, om de gör det, låter oss tala till punkt. Snabbheten oroar också. För samtidigt som en folkstorm som den kring FRA-lagen inte hade varit möjlig utan vårt webbtvåpunktnolliga informationssamhälle är risken stor att mängden och takten i detta ständigt producerande och konsumerande blir så stor att vi dels glömmer att se det guld som finns bland skräpet och dels inte hinner med att tänka efter. Själv är jag rätt förtjust i det lite äldre, det som legat och jäst ett tag. Det finns alltid anledning att komma tillbaka till det som tänkts och gjorts. Därför kommer jag också att fokusera på en del på sådant som kan tyckas passé här. Jag bloggar, som synes, igen. Det innebär två saker: för det första att man från och med nu läser min blogg här och för det andra att min tidigare blogg, Blöt näsa, är saligen avsomnad och försvúnnen från nätet. Alla texter därifrån, inklusive kommentarer, är dock överförda hit och finns alltså kvar till allmän beskådan. Annars är allt som vanligt, tackar som frågar. Och för den som undrar så är namnet på min blogg inte på något vis besläktat med den här bloggens namn. Att vi båda råkar ha valt namn där det första ordet är ett enstavigt adjektiv i obestämd form och det andra ett substantiv med n-genus som dessutom är tvåstavigt är en ren tillfällighet. Jag måste dock tillstå att bloggen i fråga är väldigt intressant. |
|||||
|
Copyright © 2011 Fredrik Fischer - All Rights Reserved |
|||||
