Och vad den saken beträffar: jag tycker också att det är något poetiskt över väderleksrapporterna (mest sjöditona) i radio.
|
|||||
|
Lyssna på OBS från den 27 januari vari mycket klokt sägs om förintelsen och dess efterverkningar. Jag kan bara instämma med Nina Lekander i att om man vill fira nyåret etermedialt är det med radion och inte TV:n som sällskap man ska göra det. Gunilla Brodrej uttrycker en del synpunkter på det i grunden behjärtansvärda arrangemanget Musikhjälpen. Jag har själv heller aldrig förstått varför man kritiserade Den stora resan för kolonialism men samtidigt undanhållit Musikhjälpen motsvarande bemötande. Effekten borde ju rimligen vara densamma. Svält på låtsas, om än med något slags skruvad, delvis hycklande, solidaritetsunderton, är i mina ögon inte så värst väsensskild från zoologiska studier av de kuriösa afrikanerna. Lyssna på Den anden radio – webbradio som är både ny och gammal på en gång. Personalen består av gamla DR-medarbetare som vill göra radio på gammalt gott vis. Men vad jag vet är det ingen som gör nätradio på ett så här klassiskt vis och därtill med sådan passion och teknisk finess och därför blir det hela så… nytt. (via Expressens radioblogg.) När jag var liten tyckte jag inte särdeles mycket om P3. Visst, jag hade min P3-tid jag med, men det var en kort tid i tonåren när Signal och Svea Café sändes på kvällarna och när P3 Dans fortfarande var ett uthärdligt alternativ. Ungefär så här var jag som barn. Fast vankades det Povel, Hasseåtage, Spike Jones eller någon annan rolig knasterjazz fick P2 oftast stryka på foten. Numera är konkurrensen ännu jämnare i de fall jag alls lyssnar på radio längre. P3:s Cirkus Kiev undersöker hur det vore om klassisk musik fick rapportering enligt sportens snitt. (via Gunilla Brodrej.) Det här är förstås inget nytt påfund, men det är lika roligt varje gång. Synd bara att man så sällan vänder perspektivet och gör en parodi där till exempel den svårefterhärmlige Lars Sjöberg kommenterar en rafflande handbollslandskamp. I och för sig vore det kul om Lasse Grankvist fick recensera någon stor konsertbegivenhet, men som sagt, det hållet brukar man ju gå. Expressen har startat en radioblogg! I sitt första inlägg, som visserligen kan tyckas putslustigt i överkant, noterar Nina Lekander (som tillsammans med den redan bloggande Gunilla Brodrej svarar för bloggens innehåll) att hon är P1-knarkare men ska försöka byta kanal så ofta hon kan. Det hoppas jag verkligen hon gör. I och för sig gillar jag också P1 väldigt mycket – faktum är att det är den enda svenska public service-kanal jag fördrar i större doser (ledsen, P3 – det var bättre förr) – men det jag lyssnar på allra mest är webbradio. Inte sällan dock dito som i en eller annan form också utsänds på traditionellt radiovis. Och jag kan inte nog rekommendera min ständiga favorit bland de tyska ARD-kanalerna – HR2/a>. Klassisk musik, kultur, radioteater, samhällsdebatt och intressanta personporträtt. Plus barnkultur och en uppsjö av livekonserter av alla upptänkliga slag. Det är knark, det. Enligt New York Times har nu tre organisationer inom den amerikanska nöjesindustrin – Screen Actors Guild, American Federation of Television and Radio Artists och Actors’ Equity Association – tagit ett initiativ för att öka funktionshindrades synlighet i media genom att till exempel tillgängliggöra auditions, uppmuntra till anställning av funktionshindrade journalister och så vidare. Jag är dåligt påläst på vilket inflytande dessa fackföreningar har (med undantag för Actors’ Equity, som jag vet har rätt påfallande makt), men nog vore det väl intressant om det blev något av det här på riktigt? Och visst vore ett svenskt initiativ på sin plats? Det bästa vore ju om funktionshinder kunde bli en lika närvarande del i TV, radio och på teaterscenen som det är i den övriga verkligheten. Att rollkaraktärer exempelvis kan ha funktionshinder, men inte definieras utifrån dem. Det var inte en minut för tidigt som Nattens musikradio (egentligen Euroclassics Notturno), denna nattugglornas följeslagare som bland annat var en lite för trogen ackompanjatör till den mer kreativa processen under den förra delen av min akademiska karriär, nu fått möjlighet att höras nätledes även dagtid. Det här är grejer. En vänligt sinnad kolossalkonsert varenda natt över hela Europa. Kvaliteten på inspelningarna (varav så vitt jag vet ingen är utgiven på skiva) varierar visserligen rätt ofta, men det är alltid intressant och mycket välproducerad musikradio. Dessutom bör jag tillägga att Sveriges Radios presentatörer,som på inga sätt är dåliga, står sig slätt i konkurrensen med sina myndigt fryntliga och (här är deras förnämligaste tillgång) tysktalande kollegor i ARD-Nachtkonzert vilkas bekantskap jag stiftade med hjälp av den fenomenala kultur- och musikkanalen HR2 under den senare delen av den omtalade akademiska karriären. Fler åsikter om nattliga klassiska övningar finns hos Gunilla Brodrej. |
|||||
|
Copyright © 2010 Fredrik Fischer - All Rights Reserved |
|||||
