För den som liksom jag roas barnsligt av anagram finns här en med rätta populär och tämligen flexibel tjänst för anskaffande av dylika.
|
|||||
|
Nu finns det flygande bilar eller möjligen vägburna flygplan. Företaget Terrafugia kommer hur som helst, om allt går enligt planerna, om ett och ett halvt år att börja sälja Transi,tion, ett lättviktsflygplan som, när man landat på en flygplats, genom att fälla ihop vingarna, förvandlas till en helt (o)vanlig personbil som kan köras vidare i den egenskapen så långt föraren (piloten?) lyster. (via New York Times BITS.) Jag ser redan framför mig hur bilskolor världen över redan nu börjar fundera på hur de ska kunna kombinera körkortsinstruktion med flygcertifikatstudier. För att inte tala om alla implikationer denna utveckling kan tänkas ha för så skilda industrier som parkeringsvakter, trafikpoliser, actionfilmregissörer och flygbolag. För den händige vuvuzelavägraren (vad det nu skulle vara för fel på vuvuzelor lämnar jag åt personer i denna kategori att utreda bäst de gitter) finns här en beskrivning av hur man gör ett filter för att ta bort det för somliga enerverande ljudet. Jag tycker nog att Kajsa Haidl i sin Sydsvenskan-artikel problematiserar lite för lite, men faktum är att jag till stor del håller med henne: Facebook och sociala medier framstår allt mer som ett betydligt naturligare sätt att umgås än det stelt inrutade, tvångsmässiga storstadsfikandet eller klubbhängandet. Inte för att jag är någon storkonsument eller varm förespråkare för det senare hur som helst, men ändå. Vill man bygga sig en theremin och inte har lust att köpa sig de mer traditionella delarna kan man tydligen göra en av en viss IKEA-lampa. Ljuseffekter ingår. Jag gillar iPhone. Eller rättare sagt, jag har verkligen ingenting emot iPhone och jag antar att jag, om jag hade givit mig i kast med en på allvar, hade tyckt att den var trevlig. Jag gillar inte iPhone-haussen. Eller så många andra haussar heller för den delen. Jag förstår vitsen med allt marknadsföringstjatter och alla hallelujarop, men jag behöver ju inte nödvändigtvis tycka att det är varken särdeles förnuftigt eller en strategi jag, som konsument, föredrar. Och nu är det dags igen. Knappt har iPad-hysterin svalnat (har den det egentligen?) så har Cupertinos äppelkäcke mångmiljardär stigit upp på en scen för att demonstrera iPhone OS 4. New York Times har en nykter rapport därifrån. Det är som vanligt ett väldans tutande i alla möjliga lurar för vad som komma skall. Men när man på allvar framhåller funktionen att kunna köra flera program samtidigt (som de flesta mobiltelefoner kan i dag) eller förmågan att byta bakgrundsbild på hemskärmen som fantastiska nyinnovationer i detta, som Steve Jobs säger, “världens bästa operativsystem för mobila enheter”, är jag förhoppningsvis inte ensam om att i tysthet tänka på skräddaren som fick en beställning på en kostym men efter mycket om och men bara levererade en fingertutt. Eller var det en iFingertutt? Nu ska Post- och Telestyrelsen, enligt ett pressmeddelande, starta projekt för streaming av talböcker och -tidningar till mobiltelefoner. Jag håller tummarna för att de åtminstone pratar med Talboks- och Punktskriftsbiblioteket så att det inte, som vanligt i de här fallen, snickras på ett par tre hjul samtidigt och ingenting blir ordentligt gjort. Bloggy) – ännu en av dessa kring vars inkomster man kan undra mycket eftersom det mesta de gör verkar vara mycket komplext och samtidigt levereras gratis – ligger inte på latsidan. Nu har han inlett vad som kanske i slutändan blir en (i och för sig inte statsfinansierad, men dock) motsvarighet till amerikanska data.gov. På govdata.se kan man redan nu till exempel hitta många myndigheters ekonomiska statistik från de senaste åren. Än så länge är govdata.se i sin linda och det märks. Inte så mycket på hur sidan uppför sig rent tekniskt – jag har under mina sporadiska försök inte stött på något problme av det slaget – men det finns mycket att göra i fråga om struktur och överblickbarhet. Och även om det kanske är väl mycket att hoppas på så tror jag ändå att alla inblandade skulle tjäna på om staten bestämde sig för att bidra såväl ekonomiskt osm på andra sätt till denna lovvärda verksamhet. Som varm vän av katter har jag med visst intresse följt Apples namngivning av sitt operativsystem Mac OS X efter olika stora katter. Det har varit pumor, tigrar, leoparder, snöleoparder och jaguarer hittills. Nu, meddelar teknikbloggen på New York Times, börjar det bli ont om kattdjur att döpa operativsystemets kommande versioner efter. De enda arter man på bloggen menar återstår, utöver de många vars namn slutar på “cat”, är lodjur och lejon. Själv tycker jag att det inte borde vara något större problem att döpa operativsystemet efter olika slags katter. Det finns en hel rad raser att välja på (vem skulle inte vilja använda Mac OS X Maine Coon eller, för den lite mer modeste, Mac OS X Moggie?) och om eller när dessa eventuellt tar slut finns det 114 arter i överfamiljen kattliknande djur att välja bland. Vem behöver en seriös diskussion om övervakningssamhället och kring de rutinmässiga, politiskt sanktionerade integritetskränkningar som snart är så vanligt förekommande att vi inte tänker på dem? Herregud, det är ju bara kul att Gowalla (vem vet, det kanske bara handlar om att jag inte skaffat mig en iPhone (än)?). Men jag känner mig genuint olustig inför alla de rätt allvarliga implikationer detta ständiga (fysiska, verkliga) positionerande har. Det är lite väl kortsiktigt att bara diskutera de annonsmässiga och kommersiella fördelarna med de små prickarna på kartorna – som om allt bara handlade om en kul grej – och bara högst kursivt beröra vad inte fullt så välvilliga element (hej svenska staten!) skulle kunna göra med den data om våra vanor, våra vägar, våra vänner och våra liv som de olika tjänsterna, i namn av spel och skoj, samlar in. Och vad gäller alla påhittade incheckningar: i takt med att annonsmarknaden på de här tjänsterna växer ekonomiskt kan man nog räkna med att deras precision och möjligheterna att fulpositionera sig ökar respektive krymper rejält. Vem behöver övervakningskameror? Gör det bara tillräckligt attraktivt och spännande att checka in var man än befinner sig, oavsett vem man är, oavsett vem man gör, så kan man skaffa sig en häpnadsväckande bra bild av både det ena och det andra. Konspirationsteoretiskt? Självklart. Men varför inte? Lite tillspetsat skulle ju Svenska Spel kunna göra gemensam sak med statens olika säkerhetstjänster i en svensk Foursquare-ripoff (FRAsquare, kanske?) och inhösta gott om pengar från annonsörerna och ännu mer livsdata från medborgarna, eh, förlåt, spelarna. Det var dagens dos av förföljelsemani. Cirkulera. |
|||||
|
Copyright © 2010 Fredrik Fischer - All Rights Reserved |
|||||
