Nu ska Post- och Telestyrelsen, enligt ett pressmeddelande, starta projekt för streaming av talböcker och -tidningar till mobiltelefoner. Jag håller tummarna för att de åtminstone pratar med Talboks- och Punktskriftsbiblioteket så att det inte, som vanligt i de här fallen, snickras på ett par tre hjul samtidigt och ingenting blir ordentligt gjort.
Nu visas arkiv för kategorin Teknik.
Bloggy) – ännu en av dessa kring vars inkomster man kan undra mycket eftersom det mesta de gör verkar vara mycket komplext och samtidigt levereras gratis – ligger inte på latsidan. Nu har han inlett vad som kanske i slutändan blir en (i och för sig inte statsfinansierad, men dock) motsvarighet till amerikanska data.gov. På govdata.se kan man redan nu till exempel hitta många myndigheters ekonomiska statistik från de senaste åren.
Än så länge är govdata.se i sin linda och det märks. Inte så mycket på hur sidan uppför sig rent tekniskt – jag har under mina sporadiska försök inte stött på något problme av det slaget – men det finns mycket att göra i fråga om struktur och överblickbarhet. Och även om det kanske är väl mycket att hoppas på så tror jag ändå att alla inblandade skulle tjäna på om staten bestämde sig för att bidra såväl ekonomiskt osm på andra sätt till denna lovvärda verksamhet.
Som varm vän av katter har jag med visst intresse följt Apples namngivning av sitt operativsystem Mac OS X efter olika stora katter. Det har varit pumor, tigrar, leoparder, snöleoparder och jaguarer hittills. Nu, meddelar teknikbloggen på New York Times, börjar det bli ont om kattdjur att döpa operativsystemets kommande versioner efter. De enda arter man på bloggen menar återstår, utöver de många vars namn slutar på “cat”, är lodjur och lejon.
Själv tycker jag att det inte borde vara något större problem att döpa operativsystemet efter olika slags katter. Det finns en hel rad raser att välja på (vem skulle inte vilja använda Mac OS X Maine Coon eller, för den lite mer modeste, Mac OS X Moggie?) och om eller när dessa eventuellt tar slut finns det 114 arter i överfamiljen kattliknande djur att välja bland.
Vem behöver en seriös diskussion om övervakningssamhället och kring de rutinmässiga, politiskt sanktionerade integritetskränkningar som snart är så vanligt förekommande att vi inte tänker på dem? Herregud, det är ju bara kul att Gowalla (vem vet, det kanske bara handlar om att jag inte skaffat mig en iPhone (än)?). Men jag känner mig genuint olustig inför alla de rätt allvarliga implikationer detta ständiga (fysiska, verkliga) positionerande har. Det är lite väl kortsiktigt att bara diskutera de annonsmässiga och kommersiella fördelarna med de små prickarna på kartorna – som om allt bara handlade om en kul grej – och bara högst kursivt beröra vad inte fullt så välvilliga element (hej svenska staten!) skulle kunna göra med den data om våra vanor, våra vägar, våra vänner och våra liv som de olika tjänsterna, i namn av spel och skoj, samlar in. Och vad gäller alla påhittade incheckningar: i takt med att annonsmarknaden på de här tjänsterna växer ekonomiskt kan man nog räkna med att deras precision och möjligheterna att fulpositionera sig ökar respektive krymper rejält.
Vem behöver övervakningskameror? Gör det bara tillräckligt attraktivt och spännande att checka in var man än befinner sig, oavsett vem man är, oavsett vem man gör, så kan man skaffa sig en häpnadsväckande bra bild av både det ena och det andra. Konspirationsteoretiskt? Självklart. Men varför inte? Lite tillspetsat skulle ju Svenska Spel kunna göra gemensam sak med statens olika säkerhetstjänster i en svensk Foursquare-ripoff (FRAsquare, kanske?) och inhösta gott om pengar från annonsörerna och ännu mer livsdata från medborgarna, eh, förlåt, spelarna.
Det var dagens dos av förföljelsemani. Cirkulera.
Jag medger att det är rätt praktiskt, men jag kan inte låta bli att tycka att en väckarklocka kopplad till en GPS (via Joakim Jardenberg) är lite för mycket bekvämlighet och framför allt lite av en spänningsdödare. Visst, det är ju inget vidare att vakna med ett ryck två minuter efter det att man passerat stationen där man tänkte stiga av, men samtidigt är det lite som att planera för alla eventualiteter. Och hur roligt är det i längden?
Jag gillar rymden och är (på ett rent kuriosaplan) barnsligt fascinerad av sådant som hur frånvaron av gravitation påverkar saker och ting, så humanist jag är. Därför tyckte jag mycket om New York Times intervju med T.J. Creamer, den förste som twittrat från rymden. Här får man bland annat veta hur man kopplar upp sig från rymden och hur eldslågor beter sig i tyngdlöshet.
Jag visste inte att man kunde använda tonhöjdskorrigering i realtid, men det kan man tydligen. Är det det slutgiltiga beviset på att en sångare blivit för gammal när vederbörande måste ta till sådan här doping i liveframträdanden? Det är tråkigt att Elaine Paige (som fyller 62 i år) börjar tappa höjden i sitt tidigare väldigt imponerande röstomfång, men det är ännu tråkigare att hon inte verkar vilja hantera det här problemet på något annat sätt än genom sådant här fusk. Visserligen är det kanske inte helt jämförbart, men jag föredrar i så fall ändå exempelvis att höra Len Cariou och Angela Lansbury (från 2005, då hon var 79 och han 66), med gamla rävars snits, bara hjällpta av helt vanliga mikrofoner, svaja sig igenom A Little Priest” från Sweeney Todd.
Gårdagen var för somliga inte alls i första hand förbunden med förintelsen utan med författandet av önskelistor och upptorkandet av teknologiskt motiverat snålvatten. Mer precist handlade det om Apples nya pekmanick iPad (i skrivande stund med drygt 1,8 miljoner Google-träffar, att jämföras med storasyster iPhones 472 miljoner dito – återstår att se hur länge det dröjer innan de springer nos vid nos). Och även om Wikipedia-artikeln redan utsatts för en del parodisk vandalism (som att i summeringsrutan ange operativsystemet som MS-DOS 6.22 och minneskapaciteten i KB i stället för GB) verkar euforin vara ungefär så stor som man kunde vänta sig efter de närmast unisont extatiska mottaganden som varje större uppdatering av iPhone fått världen över.
Viss munterhet tycks emellertid också ha uppstått när namnet på pekdatorn avslöjades. Som Claire Cain Miller skriver på New York Times teknikblogg BITS är det många engelsktalande kvinnor som inte, som Apple troligen avsett, associerar det under gårdagen avslöjade namnet med (antecknings)block utan med bindor. Det skojas till exempel om iTampon och att nästa version av iPad kommer att ha vingar.
I enlighet med principen om att det mesta kan bli maskinläsbart finns nu GML, ett markupspråk för grafitti och klotter i största allmänhet. (via Erik Stattin.)
Frågan är mest om det finns så mycket kvar att hitta på markups för, åtminstone i fråga om sådant som på ett eller annat vis har med text att göra.
Behrang Kianzad skriver en klok och reflekterande artikel som förhoppningsvis blir en (för oss andra) välkommen kalldusch för de självutnämnda socialmedieapostlar som ser Twitter och Facebook som dagens framför allt politiska dei ex machina. Den rapport till vilken Kianzad hänvisar gör för övrigt en del intressanta och förmodligen inte helt osanna påståenden om de psykologiska drivkrafterna bakom de sociala mediernas popularitet.
Uppdatering: när jag skulle lägga till kategorier för detta inlägg valde jag märkningen “Politik” sist, vilket torde vara en (i och för sig omedveten, men ändå) indikation så god som någon på att det just inte handlar så mycket om just politik, vare sig med eller utan citationstecken.