Jag gillar rymden och är (på ett rent kuriosaplan) barnsligt fascinerad av sådant som hur frånvaron av gravitation påverkar saker och ting, så humanist jag är. Därför tyckte jag mycket om New York Times intervju med T.J. Creamer, den förste som twittrat från rymden. Här får man bland annat veta hur man kopplar upp sig från rymden och hur eldslågor beter sig i tyngdlöshet.
|
|||||
|
Jag visste inte att man kunde använda tonhöjdskorrigering i realtid, men det kan man tydligen. Är det det slutgiltiga beviset på att en sångare blivit för gammal när vederbörande måste ta till sådan här doping i liveframträdanden? Det är tråkigt att Elaine Paige (som fyller 62 i år) börjar tappa höjden i sitt tidigare väldigt imponerande röstomfång, men det är ännu tråkigare att hon inte verkar vilja hantera det här problemet på något annat sätt än genom sådant här fusk. Visserligen är det kanske inte helt jämförbart, men jag föredrar i så fall ändå exempelvis att höra Len Cariou och Angela Lansbury (från 2005, då hon var 79 och han 66), med gamla rävars snits, bara hjällpta av helt vanliga mikrofoner, svaja sig igenom A Little Priest” från Sweeney Todd. Gårdagen var för somliga inte alls i första hand förbunden med förintelsen utan med författandet av önskelistor och upptorkandet av teknologiskt motiverat snålvatten. Mer precist handlade det om Apples nya pekmanick iPad (i skrivande stund med drygt 1,8 miljoner Google-träffar, att jämföras med storasyster iPhones 472 miljoner dito – återstår att se hur länge det dröjer innan de springer nos vid nos). Och även om Wikipedia-artikeln redan utsatts för en del parodisk vandalism (som att i summeringsrutan ange operativsystemet som MS-DOS 6.22 och minneskapaciteten i KB i stället för GB) verkar euforin vara ungefär så stor som man kunde vänta sig efter de närmast unisont extatiska mottaganden som varje större uppdatering av iPhone fått världen över. Viss munterhet tycks emellertid också ha uppstått när namnet på pekdatorn avslöjades. Som Claire Cain Miller skriver på New York Times teknikblogg BITS är det många engelsktalande kvinnor som inte, som Apple troligen avsett, associerar det under gårdagen avslöjade namnet med (antecknings)block utan med bindor. Det skojas till exempel om iTampon och att nästa version av iPad kommer att ha vingar. I enlighet med principen om att det mesta kan bli maskinläsbart finns nu GML, ett markupspråk för grafitti och klotter i största allmänhet. (via Erik Stattin.) Frågan är mest om det finns så mycket kvar att hitta på markups för, åtminstone i fråga om sådant som på ett eller annat vis har med text att göra. Behrang Kianzad skriver en klok och reflekterande artikel som förhoppningsvis blir en (för oss andra) välkommen kalldusch för de självutnämnda socialmedieapostlar som ser Twitter och Facebook som dagens framför allt politiska dei ex machina. Den rapport till vilken Kianzad hänvisar gör för övrigt en del intressanta och förmodligen inte helt osanna påståenden om de psykologiska drivkrafterna bakom de sociala mediernas popularitet. Uppdatering: när jag skulle lägga till kategorier för detta inlägg valde jag märkningen “Politik” sist, vilket torde vara en (i och för sig omedveten, men ändå) indikation så god som någon på att det just inte handlar så mycket om just politik, vare sig med eller utan citationstecken. Mitt antivirusprogram började för någon tid sedan något överraskande rapportera Spotify-klienten såsom infekterad av något den angav som “themida”. Lite efterforskning visade att themida är ett system för skydd mot dekompilering av program (att göra program som är körbara på datorer läsbara för människor så att man till exempel kan knäcka licensskydd och annat). Det är väl bara en tidsfråga innan Spotify och virusbekämparna klarar ut saken, men tills dess tänker jag förtjust småle åt hur de livrädda skivbolagsbjässarna vidtar mått och steg för att skydda sina inkomstkällor vilka säkerhetsföretagen klassar som direkt riskabla. Sedan SMS-knackandet började underlättas av det populära ordgissningssystemet T9 har det blivit något av en sport att hitta roliga eller konstiga ordförslag som dyker upp i mobilen när man minst anar det (se exempelvis denna artikel i Språktidningen). Sedan google för en tid sedan började med något liknande – att gissa vad man vill söka efter och fylla i sökfältet med förslag samtidigt som man skriver in dem – har det uppstått en liknande trend för detta fenomen. Det har heller inte dröjt länge förrän detta fenomen i sin tur fått en egen hemsida. (via Google Operating System) Mashable låter hälsa att det nu sprids maskar via en föregiven julhälsning på Facebook. Lömskt så det förslår, men det krävs inte mycket för att undgå infektion, bara man är bara det minsta medveten om vad man håller på med. Tyvärr tycks medvetenheten om riskerna med obekanta julhälsningar vara tillräckligt låg för att sådana här bondfångarknep ändå ska gå hem. Constant vigilance! För den humanist som vill återuppliva sina eventuellt dammiga språkkunskaper kan man sedan en tid tillbaka få Facebook serverat på latin. Inte en dag för tidigt! Det var väl bara en tidsfråga: nu har Google skapat ett eget programmeringsspråk (via Google Operating System). Undrar just om någon annan än Google kommer att använda sig av det. |
|||||
|
Copyright © 2010 Fredrik Fischer - All Rights Reserved |
|||||
