Av Fredrik Fischer, mars 3rd, 2010%
Bloggy) – ännu en av dessa kring vars inkomster man kan undra mycket eftersom det mesta de gör verkar vara mycket komplext och samtidigt levereras gratis – ligger inte på latsidan. Nu har han inlett vad som kanske i slutändan blir en (i och för sig inte statsfinansierad, men dock) motsvarighet till amerikanska data.gov. På govdata.se kan man redan nu till exempel hitta många myndigheters ekonomiska statistik från de senaste åren.
Än så länge är govdata.se i sin linda och det märks. Inte så mycket på hur sidan uppför sig rent tekniskt – jag har under mina sporadiska försök inte stött på något problme av det slaget – men det finns mycket att göra i fråga om struktur och överblickbarhet. Och även om det kanske är väl mycket att hoppas på så tror jag ändå att alla inblandade skulle tjäna på om staten bestämde sig för att bidra såväl ekonomiskt osm på andra sätt till denna lovvärda verksamhet.
Av Fredrik Fischer, november 11th, 2009%
Varför ägna sig åt något så bakåtsträvande, dumt, kortsiktigt, skygglappat och föraktfullt som det där Acta-avtalet (Dagens Nyheter vet mer)? Varför inte göra något verkligt konstruktivt åt saken i stället? Gick de här tomtarna aldrig i skolan och lärde de sig i så fall alls något av mobbandets kausalitet?
Upphovsrätten och dess många lagfästa grunder måste anpassas efter rådande omständigheter, inte tvärtom. Och absolut inte under dessa direkt skamliga former. Den som gömmer sig har i regel något att dölja och vill man undvika konspirationsteorier är det bara att lägga upp alla kort man har på närmsta bord.
Av Fredrik Fischer, juli 17th, 2009%
Nog finns det en poäng med att, som en ledare i Svenska Dagbladet, hävda att vi behöver en harmoniserad asylpolitik i EU. Men det som i övrigt hävdas i artikeln är så konspiratoriskt och underförstått att det snarare ser ut som om den gamla moderata högborgen blivit ett finsminkat husorgan för mer uttalat rasistiska strömningar. Varför går det inte att harmonisera asylpolitiken i en human, men tillåtande, riktning i stället för en som låter kontrollsamhällets hejdukar få allt de pekar på?
Av Fredrik Fischer, juli 11th, 2009%
Det är tydligen snart dags för Ipredator att hoppa ur boet. Och även om jag tycker att IPRED, FRA-lagen och det allt mer skrämmande övervakningssamhälle vi lever i är enbart obehagligt och – inte minst – ovärdigt och ociviliserat kan jag inte låta bli att fundera lite grand över detta att driva kommersiell verksamhet i strid mot lagens bokstav. För visst är det lite intressant att man tar betalt för att bryta mot en lag som vi inte må tycka om, men som ändå är där? En sådan här tjänst kostar så klart att hålla igång, men är det ändå inte märkligt att man ska behöva hosta upp 40-50 kronor för att åtnjuta en frihet som borde vara var och ens förbannade demokratiska rättighet? För mig spelar det ingen roll vart pengarna går – till Internetprojekt eller rätt i Peter Sundes och de andra Pirate Bay-figurernas fickor kvittar mig lika – så länge man, oavsett vem man är, pungslår folk för något självklart.
Av Fredrik Fischer, juni 16th, 2009%
Nu kan visst Vladimir Putin lägga konstkritiker till sina titlar. Eller, tja, inte för at t jagkänner till så värst många konstkritiker som promenerar omkring på en vernissage tillsammans med konstnären och mer eller mindre beordrar vederbörande att korrigera en upplevd historisk felaktighet, men det kanske bara är detaljer…
Av Fredrik Fischer, maj 6th, 2009%
Hos Karl Sigfrid läser jag att IFPI och Antipiratbyrån (jag kan inte låta bli att tycka att “Antipiratbyrån” låter som namnet på någon av de där klubbarna man bildade på lågstadiet – “Antiläxpartiet”, “Vi som hatar lärarna-klubben” och så vidare. I allt väsentligt är det ju också en sådan sammanslutning, om än med något högre klädkostnader) nu, sporrade av tingsrättsdomen i The Pirate Bay-målet och den bisarra IPRED-lagen, börjar hota Internetleverantörer som ger tillgång till (eller kanske snarare som låter bli att stänga av tillgången till) fildelningssajter respektive skickar besynnerliga anmodningar till sagda sajter.
Världen är just nu ett aprilskämt. Jättebolagen avskyr tanken på förändring. Och eftersom det uppenbarligen är enklare att skrämma och/eller muta politiker och andra makthavare än att faktiskt tänka över sin egen situation och vad man kan göra åt den för att skaffa sig nöjda och därmed betalningsvilliga kunder så fortsätter man ivrigt att puckla på väderkvarnarna.
Jag tycker lika mycket om upphovsrätten (jag orkar inte gå in på den ideella, den kommersiella, den vertikala, horisontella, heterosexuella eller vilken av dem det nu skulle handla om) som någon annan fritt verkande kulturarbetare – jag gillar tanken på att kunna betala hyran. Men jag har ingenting till övers för spånkorgarna som vill förstöra en samhällsutveckling som enbart är positiv. För oavsett vad man tycker om fildelning av upphovsrättsskyddat material (och om den tycker jag inte bara) så är det så oerhört mycket mer som skadas av detta obegripliga övervåld på yttrande- och informationsfriheten. Jag undrar om och i så fall när dessa pellejönsar ska inse sina misstag.
Av Fredrik Fischer, september 24th, 2006%
Henrik Hamrén skriver ytterst tänkvärt om hur vi i Sverige inte förvaltar den yttrandefrihet som vi (snart inte längre?) har.
Plötsligt slås jag av den parallell som finns med Expressens och Expos rapportering om de övervintrade rasistiska och nationalsocialistiska värderingar som partiet beslutat om att ställa sig bakom men, vad det tycks, inte riktigt vill låtsas om.
Hamrén sslutkläm fungerar bra som demonstration av hur det offentliga Sverige, svenskar och – tror jag, dessvärre – människor i allmänhet fungerar när odemokratiska rörelser eller metoder visar sig:
Jag är fri att yttra mig. Jag slogs just av tanken att ställa mig på en av balkongerna som omger mässgolvet och skrika ut över folkvimlet, skrika tills
alla tittar på mig, fortsätta skrika tills jag tappar rösten; skrika att vi alla måste ut och protestera, att vi måste skrika så länge vi bara orkar mot
alla förslag om statligt sanktionerad tortyr.
Jag är fri att skrika hur högt jag vill. Men jag vågar inte.
Uppdatering: I övrigt hänvisar jag till Johanna Nylander vars reaktion på detta monstruösa dokument helt överensstämmer med min egen.
|
|
|
