Fredrik Fischer

Vem behöver en seriös diskussion om övervakningssamhället och kring de rutinmässiga, politiskt sanktionerade integritetskränkningar som snart är så vanligt förekommande att vi inte tänker på dem? Herregud, det är ju bara kul att Gowalla (vem vet, det kanske bara handlar om att jag inte skaffat mig en iPhone (än)?). Men jag känner mig genuint olustig inför alla de rätt allvarliga implikationer detta ständiga (fysiska, verkliga) positionerande har. Det är lite väl kortsiktigt att bara diskutera de annonsmässiga och kommersiella fördelarna med de små prickarna på kartorna – som om allt bara handlade om en kul grej – och bara högst kursivt beröra vad inte fullt så välvilliga element (hej svenska staten!) skulle kunna göra med den data om våra vanor, våra vägar, våra vänner och våra liv som de olika tjänsterna, i namn av spel och skoj, samlar in. Och vad gäller alla påhittade incheckningar: i takt med att annonsmarknaden på de här tjänsterna växer ekonomiskt kan man nog räkna med att deras precision och möjligheterna att fulpositionera sig ökar respektive krymper rejält.

Vem behöver övervakningskameror? Gör det bara tillräckligt attraktivt och spännande att checka in var man än befinner sig, oavsett vem man är, oavsett vem man gör, så kan man skaffa sig en häpnadsväckande bra bild av både det ena och det andra. Konspirationsteoretiskt? Självklart. Men varför inte? Lite tillspetsat skulle ju Svenska Spel kunna göra gemensam sak med statens olika säkerhetstjänster i en svensk Foursquare-ripoff (FRAsquare, kanske?) och inhösta gott om pengar från annonsörerna och ännu mer livsdata från medborgarna, eh, förlåt, spelarna.

Det var dagens dos av förföljelsemani. Cirkulera.